- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
9

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stina med flaskan för munnen och modren gaf henne
på stället en örfil till straff. Drottning Kristina har
dock sjelf påstått, att detta öfverdrifna törstande
efter-lemnat fallenhet för flere af de sjukdomar, hvilka
sedermera plågade henne.

An mera magtpåliggande var Kristinas
själsbild-ning och hennes uppfostran för sitt blifvande vigtiga
kall. Äfven denna ansågs icke blifva af Maria
Eleonora vårdad så, som sig borde. Det var allmänt
bekant, att denna sednare hatade eller åtminstone
miss-aktade Svenskarne, och ait hon öppet uttalade dessa
sina känslor. En hvar insåg vådan, att låta Sverges
blifvande drottning uppfostras af en mor, som lärde
henne förakt för sitt land och för sina undersåtare.
Faran ökades, då Maria Eleonora, från sitt
fädernesland van vid enväldigare furstemagt, sökte hos dottreu
inplanta dermed sammanhängande stolthet och
tänkesätt. Hennes besynnerliga och ombytliga l\nne kunde
också genom exemplet medföra skadlig inverkan och
var i alla händelser icke passande för den lilliga
Kristina. Enskilda bevis på dessa allmänna beskyllningar
uppräknas ej , men måtte hafva förefunnits, både
mänga och afgörande; eljest skulle visserligen de Svenska
rådsherrarna icke enhälligt tillgripit en åtgerd, lör dem
sjelfva både för tillfället obehaglig och för framtiden
vådlig. Om inga sådana bevis funnits, skulle ej
Maria Eleonoras båda vänner och Axel Oxenstjeinas
båda motståndare, Johan Skytte tigande och Karl
Gyl-lenbjelm gillande hafva bifallit de Aidtagna
allvarsamma åtgerderna.

I anledning af förenämnde skäl hade radet flere
gånger sins emellan framkastat den frågan, om man ej enligt
konungens föreskrift borde återlemna Kristina till
pfälts-grefvinnans vård. Man talade derom med Maria
Eleonora; men denna utbrast då i tårar och så häftig sorg,
att man för den gången afstod ifrån ytterligare försök.

Om sommaren 1636 återvände Axel Oxenstjerna
till Sverge. Vid samma tid iulemnade Maria Eleono-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free