- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
19

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het, livilkeu sedermera öfvergick till qvinnohat.
Hennes röst var ännu i sig sjelf vek och mild; men
kunde antaga och antog ofta, när hon så ville, manlig
styrka och ton. Qvinnoslöjder öfvades aldrig; hon hade
icke kunuat eller åtminstone icke velat lära några dylika ;
och syntes till och med förakta dem. Af brist på
gemensamma samtalsämnen vantrifdes hon bland
fruntimmer. När några sådana voro bjudna till slottet, såg
man Kristina efter de första hälsningarna snart öfvergå
och stanna på karlarnes sida. Ett undantag gjordes
dock för den sköna och berömda fröken Ebba Sparre,
hvilken drottningen mycket älskade och gerua och
beständigt ville hafva omkring sig.

Kristina hade ett serdeles starkt minne.
Personer och förhållanden erinrade hon sig både länge och
väl. Hela stycken utur Latinska, Italienska och
Fransyska dikter kunde hon utantill, och igenkände genast
de tankar eller uttryck, som yngre författare ur sådana
lånat. Derjemte visade hon ovanlig skärpa i förstånd
och omdöme. Lätt genomskådade hon äfven de mest
invecklade förhållanden, och kunde med serdeles
klarhet framställa dem. Andras invändningar gjorde
henne aldrig stum; men sjelf förstod hon mästerligt att
med korta men träffande svar, ofta med qvicka infall,
stoppa sina motståndare munnen till. Stundom roade
det henne alt framkasta och försvara orimliga satser;
detta antingen för att pröfva andras förstånd eller
öf-va sitt eget.

Hon syntes äga en alldeles outtröttelig
arbetsförmåga. Utom de vanliga högtiderna vankades under
de första åren sällan något annat nöje, än då och di
en iagt eller dylikt. Klädsel och måltider borttogo
knappt mer än en timma af dygnet, sömnen blott
fyra eller fem. De andra egnades åt allvarliga
sysselsättningar. Kl. tre eller fyra 0111 morgonen steg hon
upp. Första timmarna användes till fortsatt
studerande, den öfriga delen af dagen åt regeringsärender.
Hon omfattade dessa med myckcn ifver; var flitig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free