Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa föreställningar, är tämligen säkert. Sverge företog
åtskilliga rustningar, och Karl Gustaf Wrangel sändes
i hemlighet nedåt Öresund för att utforska danska
flottans tillstånd. Det gick till och med så långt, att
Kristina lät TJlfeld inför svenska rådet framställa sitt
an-fallsförslag; hvarvid hon åt Per Brahe uppdrog att
utveckla skälen både för och mot.
Detta allt kunde ej länge undfalla danska, i
Stockholm varande sändebudet. Snart erhöll han fullkomlig
upplysning om hela förhållandet. Polska flyktingen
Rad-ziejewski ville af samma skäl och på samma sätt som
Ulfeld söka tillfredsställa sin hämndlystnad och reta
Sverge till krig emot Polen. De goda utsigter, han trodde
sig i början äga, försvunno i samma mon, som
Kristinas tankar blefvo af Ulfeld rigtade mot Danmark. För
att hindra ett krig åt delta håll och sedan så mycket
lättare leda Sverge mot Polen, röjde han för danska
sändebudet allt, hvad Kristinas och gunstlingarnes
förtroende meddelat honom om de hemliga
krigstankar-na. Hans beräkning var, att danska regeringen,
varnad, skulle rusta sig till motstånd, och svenska
regeringen vid åsynen deraf afstå från sina anfallsplaner mot
Danmark och i stället vända dem mot Polen, mot hans
eget fädernesland.
Också tog konung Fredrik saken ganska
allvarsamt. Ulfeld blef för smädelser och förrädiska
stämp-lingar dömd förlustig alla sina inom Danmark belägna
enskilda egendomar. Den omständigheten, att nämnde
hans skrift blifvit tryckt uti Greifswald, en under svenska
kronan lydande stad, gaf konungen anledning att ånyo
vända sig till Kristina. Han sade sig förmoda, alt
Ul-feldska boken blifvit, henne ovetande, ulgifven; men
bad henne betänka, om del vore rätt alt beskydda och
gynna en man, hvilken mot ed och pligt skamligen
bespottar och skymfar sin egen konung och sill
fäderneslands regering. Af en person, som så uppförde
sig, kunde hon sjelf vänta hvarlien trohet eller
tacksamhet. Konungen hoppades derföre, att drottningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
