Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gata då skalle beteckna all rikes våg, och i gamla skrifter finner
man densamma benämnd ”rätt konungslig väg”). Sedan skulle
lian af Erkebiskopen och Lydbiskoparne *) ”till krunu vighias” i
Upsala kyrka, och vore han då ”skyldughaer” (berättigad) att
Konung vara och krona bära med de rättigheter, konungadömet
åtföljde, hvartill i våra gamla lagar lägges den fromma önskan:
”Varder han god Konung, då låte Gud honom länge lefva.
410* Efter det ringa åter vi af krönikorna kunna skönja
om konungavalen och Konungarnes uppstigande på thronen intill
denna tid, synes i anseende till dåvarande, oftast oroliga
tidsförhållanden del sällan hafva blifvit lill fullo iakttaget, hvad vi finna
lagarne derom föreskrifva. Men det år upplysande för
kännedomen af tidsbegreppet och samhällsutvecklingens gång, alt inliemla
de af fornåldern uppfattade och erkända slats- och
rättsgrundsatser , sådana tidsförhållandena framkallat dem. Vi se den gamla
fförbundsförfaltningen här åter till andan framträda och minnet
återupplifvas af de forntida landskapens sjelfrådighet såsom hvari
inom sig efler egen lag sig Sjelfva styrande samhällen. Magnus
Erikssons val åter, det sista konungavalet denna lid, framter en
början af öfvergång lill hela folkels närmare, fastare
sammanslutande lill ell helt, en företeelse, som vi i nåslföljande afdelningar
få se bestämdare utveckla sig. Så oinskränkt för öfrigt och
utbildad folkets valrätt framstår i Landskapslagarne, sker dock, att
vid fadrens död konungadömet öfvergår till sonen, vid manliga
stammens utslocknande åter till åltlingarne deraf på qvinnosidan,
och så djupt rotad år den urgamla grundsatsen om
årftlighets-rålt till konungadömet, folkets hjertan af ålder ånnu så fäslade vid
konungaslåglen, och dess anseende i menniskornas ögon ännu så
slort, att man icke skyr, fastmer äfven låter behaga sig
miuder-irigheler. Ulan all arfsrätten fortfarande varit den våsendtligen
gällande, Konungen den polsljerna, på hvilken folket blickat, skulle
fråndekrigen och vexlingarne mellan Sverkerska och Erikska
slåg-te.rna icke varit möjliga. Men ur de föregående striderna mellan
täflande konungahus och Svearnes och Göternas i samband
dermed mol hvaramlra påstådda rättigheter hade den grundsats
framgått, att arfsråtligheten till konungadömet berodde af folkets
bifall dertill och bekräftelse genom val. Så hvilade ärftliga
thron-följden nu mer i grunden på fördrag. Derföre äfven
Konungarne under sin lifstid gerna plågade låta sonen erkännas och hyllas
som deras efterträdare i konungadömet. Riket hade öfvergålt lill
en blandning af arf- och valrike.
417. Den Konungen tillkommande makt och hans i följd
deraf konungsliga pligt uttrycka lagarne med de ofvan af oss an-
*) Ordet Lyd biskop kommer ej af lydat utan af det fornnordiska
ordet lydr eller liod, folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
