Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadigvarande, närmare förhållande till Ronungen, In genom
sammansmältningen af den allmänna rikshushållningen med den
en-skilla kongliga, hvarigeoom de högre bofembetena tillika blifva
ansedda som högre stats- eller riksembelen, och i omvåndt
förhållande de bögre riksembetena såsom tillika högre hoferabeten.
Sålunda uppstiger Marsken från hofstallmåstare och höfvidsman för
Konungens hustrnpper lill befälhafvare för krigsmakten, så att hans
embete blir på en gång elt hof- och ett riksembete, och likaså
blir Drols-embetet, såsom vi framdeles få se, ett at de första ocb
vigtigaste embeten i riket. Näst Marsken och Drotset var
Kanslern en högt ansedd man vid konungahofvet; han hade under
sin vård Konungens signet; han uppsatte de bref och domar, som
af Konungen utfärdades, och emedan presterna denna tid voro
nåslan de enda skrifkunniga och bref ven författades på latin,
beklåddes delta embete ån af en Biskop ån af en kanik, och det
var icke sällsynt, all dessa kaniker från kanslerer uppslego på
biskopsstolen. Jemte dessa hoftjenslemån omnämnes äfven en
Ca-merarius (Kamrerare); hvilken hans befattning dock var, känna
vi icke, men kunna förmoda, alt han varit Konungens
skaltvår-dare, en sådan, som haft klädkammaren och Konungens skatt
under sin vård. Dessutom hade Konungen sina hofpresler eller
kapellaner, hvilkas högsta förman bar namn af Magister
capel-larum (Hofbiskop), och från ett sådant embete öfvergick
Valle-rius i Sverker II:s tid till Erkebiskop i Upsala (296).
420. För öfrigt var Konungen vid besluts fattande öfver
riksvårdande ärender omgifven af ett råd. Dess ursprung går upp
till de äldsta tider. Odin salte tolf Diar till offerföreslåndare och
domare mellan folket (59), och Olof Skölkonung hade alltid när
sig tolf de visasle mån, som suto i rätten med honom och
råd-slogo öfver svåra saker (132). Vål synas dessa egentligen hafva
utgjort Konungens nämnd i domarevårf, men man ser, alt de
tillika varit Konuogeos rådgifvare i andra vigtiga öfverlåggningar,
hvaraf det kan anses af ålder hafva varil håfd och grundsats, och
af flera afseenden äfven en nödvändighet för Kooungarne, all i
ulöfnio-gen af sitt konungakall, serdeles vid vigtigare sakers afgörande,
samråda med visa mån i landet. Rådsherrar (”consiliarii”)
nämnas uttryckligen dock först under förra hälften af XIII
århundradet, och Konungens Kansler, dåvarande Biskopen i Skara,
intager bland dem första rummet. Sedan åberopas de städse vid
konungabrefs ntfårdande öfver vigtigare ärender. Men rådet
utgjordes denna tid icke af städse närvarande, Konungen omgifvande
rådsherrar; dessa, af Konungen valda bland de mest ansedda männen
i landskapen, bodde på sina gårdar och kommo blott då tillhopa,
når han kallade dem; äfven Konungarne Sjelfva, ånnu utan något
beståmdt, stadigvarande hufvudsåte, vistades ån på den ena ån på
den andra af sina gårdar, och då Konungen kom lill elt landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
