Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftoou innehades af Christians höMingar Thore Thureson och Dan*
ska Marsken Claas Rönnov jemte andra af Danska ridrierskapet;
slottet var vål försedi med hesåttning och krigsredskap, men led
brist på lifsförnödenheter och blef deraf tvunget dagtinga på
vilkor, att, derest icke inom åtta dagar etter Mikelsmåssan
undsättning kom från Konungen i Danmark, skulle slottet Öfverlemnas
till Carl och besättningen fritt få aflåga med skepp och gevar
samt äfven ega rått medtaga sju jakter, som förut voro från
Dau-skarne eröfrade. Denna öfverenskommelse, sluten i Biskop Ken ils
frånvaro och utan hans (nedvefande, misshagade honom högligen,
emedan intet förbehåll var gjordt, ingen säkerhet tagen för
Erke-biskopens lösgifvaode. Han fattade deraf misstroende lill
Konungen, förebrådde honom hans likgiltighet för Erkebiskopens sak,
och trädde i serskilt underhandling med Danska Marsken Rönnov
innan dennes affärd lill Danmark; Rönnov, rigligt bedömande
sakernas för hand varande skick och inseende, hvad deraf blifva
kunde, lofvade att utverka Jöns Bengtssons befrielse mot vilkor,
att slottet icke öfverlemnades till Konung Carl, men tills vidare
förblefve i Thure Bjelkes händer. Marsken var förr icke
återkommen till Danmark, innan underhandlingen börjades med den
höga fången. Inför det församlade Danska rådet hördes den stolta
Erkebiskopen då erkänna, att han hårdeligen förgått sig mot Konung
Christian; följande dagen, den 14 September, förnyade han
skriftligen denna sin bekännelse, och då föregick en högtidlig försoniog
mellan honom och Konungen i Minoriterklostrets matsal i
Köpenhamn i närvaro af Erkebiskop Tuve i Lund samt andra af
Danska kyrkans Biskopar och Danska rikels högre hofmån;
Etkebisko-pen afbad knåfallande sina förseelser mot Konungen;
Konun-gen uppreste honom och slöt honom i sina armar. ’ På begge
sidor förnyades vänskapen, och på försoningen följde hemliga
samtal. Erkebiskopen, försedd med den oinskränktaste fullmakt, att
på Konungens vägnar handla med hans vedersakare i Sverige,
lemnade i October månad Köpenhamn, återkom till sitt stift och
uppböd all sin andliga och verldsliga makt, att åter tända facklan
till det inbördes kriget. Hans fordna anhängare, Vasar9
Oxensijer-nor, alla Carls förra motståndare, slöto sig nu åter lill
Erkebfcko-pen. Biskoparne med en stor del af rikets råd berättigade
Erkebiskopen alt lägga Slåkes lån under Slåkes slott till domkyrkans
och erkebiskopsbordets egendom, så alt hvilken Konung ville
återtaga Slåkes lån, skulle detsamma återlösa med 10,000 marker
Stockholms mynt. Han uisånde hud, han lät utgå bref och
använde alla medel alt stämma böndernas sinnen mot Konnngeo.
Carl på sin sida ulfärdade åfven bref med förmaningar lill trohet
och löfte om mildring i skatten. Så gingo bref öfver bref bland
allmogen, på den ena sidan Konungens, på den andra
Erkebiskopens, det ena tvert emot det andra. Erkebiskopen förböd prt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
