Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industrien och folkförsörjningen. Av professor Sven Brisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIEN OCH FOLKFÖRSÖRJNINGEN -
industri, och många hava flera. Främst kommer England med en
mångfald dylika; i första rummet har det sin textilindustri, som nästan
helt måste räknas hit. Tyskland har sin färgtillverkning och annan
kemisk industri. Amerika skulle sannolikt i främsta rummet peka på
bilarna, Schweiz har sina fickur o. s. v. Vad Sverige beträffar kunna
vi med en viss tillfredsställelse säga, att det är sällsynt rikt utrustat
med dylika industrier. Om hänsyn tages till folkmängden, är det fråga
om något land kan tävla med oss i detta avseende. Början gjordes med
vår tändsticksindustri, som småningom utvecklats till ett fast
sammanslutet, världsfamnande företag. Sedan kommo separatorindustrien och
telefonfabrikationen, och därefter hava flera liknande industrier
framträtt, såsom Gasaccumulator, Svenska Kullagerfabriken och många
andra. I allmänhet kan man säga, att en stor del av vår
verkstadsindustri hör hit, såsom tillverkningen av motorer och elektriska
maskiner. Dessa industrier spela kanske ej så stor roll ur rent
kvantitativ synpunkt, i det de blott omfatta en ringa del av arbetareantalet.
Just därigenom att de skänkts oss så att säga som ett extra tillskott
utöver vad vi kunnat påräkna äro de emellertid av stor vikt, och de
vittna mer än något annat om den starka inre kraft, som industrien i
vårt land besitter.
Om man i siffror vill mäta den roll, som industrien spelar i vårt
lands ekonomiska liv, så kan detta ske på olika sätt. Vi hava hittills
i detta avseende huvudsakligen fäst oss vid industribefolkningens
storlek, och vi hava därvid funnit, att industrien, med inräknande av
hantverk och småindustri, representerar över en tredjedel av folkmängden,
medan den egentliga industrien omfattar ungefär en fjärdedel därav.
Dessa siffror motsvara den arbetskraft, som industrien använder. Om
vi i stället vända oss till kapitalet, så kunna vi bilda oss en
föreställning om detsamma med ledning av 1908 års
nationalförmögenhetsutredning. Enligt denna uppgingo industriens egendomsvärden
(fastigheter, maskiner, inventarier, transportanordningar, förråd och lager)
till 1 914 milj. kr. av en total nationalförmögenhet på över 15
miljarder. Industriens realkapital representerade sålunda vid den tiden 12
à 13 % av nationalförmögenheten. Industrien spelar alltså på detta
område en vida blygsammare roll än i fråga om arbetskraften. Den
är icke i ordets egentliga mening någon "kapitalistisk" näringsgren.
Tvärtom drager den vida mindre kapital i förhållande till den
sysselsatta arbetskraften än som är vanligt på andra områden av
näringslivet. Dess styrka ligger i dess förmåga att sysselsätta arbetare.
— 80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
