Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
gen; och i de fall då den ej genast kur de säljas på villkor som
ansågos tillräckligt fördelaktiga blev den pantsatt som grundval för
upplåning.
Liksom längre fram skulle bli fallet med järnet, intog
Sverige också i fråga om kopparen en särställning, och så till vida
var denna ställning rent av ännu starkare för koppar än för järn
som den grundade sig på själva malmtillgången. Det kan förefalla
egendomligt att ett land vars produktion maximerade med ett
årligt belopp av 3 000 ton skulle ha intagit en sådan ställning, när
man t. ex. vet att Förenta Staternas årliga kopparproduktion före
den senaste depressionen utgjorde 1 000 000 ton; men så förhöll
det sig. Så sent som omkring år 1690, då Falu gruvas avkastning
redan befann sig på definitiv återgång, skrev en av
bergshanteringens bästa kännare, den svenske bergmästaren Erik Odhelius, adlad
Odelstierna, som resultat av iakttagelser under en flerårig studieresa
till nästan alla Europas länder: »För koppartillverkningen har
Sverige av ålder varit såsom en moder, och fastän på åtskilliga ställen
in- och utom Europa någon kvantitet utbringas, så är det dock
mäkta ringa emot den ymnighet som Sverige fournerar.»
Kopparen blev alltså liksom järnet en av grundvalarna för svensk industri
och var ännu mer än järnet avsedd för export. Men situationen
varade icke mycket längre än till 1600-talets slut. Malmtillgången
började sedan katastrofalt sjunka, och det var då ej mycket att göra
åt saken, fastän man både länge och väl fortsatte att med alla medel
söka stimulera kopparbrytningen både i Falu gruva och i andra,
ännu mycket mindre givande fyndigheter.
Silverhantering En liknande utveckling, endast ännu mer utpräglad, undergick
den tredje av de metaller som Sverige producerade i äldre tider,
nämligen silver. Silver bröts på ett par ställen redan under
medeltiden, men man kan ej veta hur mycket det betydde, och
förmodligen spelade produktionen ingen större roll. År 15 10 eller
möjligen kort efteråt upptäcktes emellertid Sala gruva eller Salberget.
Fastän produktionen enligt tillgängliga siffror aldrig uppgick till
5 000 kg om året och vanligen höll sig mycket lägre, var Sverige tack
vare detta silververk under inemot ett halvsekel framåt ett av
deländer som spelade någon roll för Europas knappa försörjning med
silver, innan ännu de mexikanska och peruanska fyndigheternas avkast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
