Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Textil- och sömnadsindustri - Bastfiberindustri - Konstsilkeindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL- OCH SÖMNADSINDUSTRI
Det förnämsta företaget är
Svenska Bind garns fabrikens AB., Malmö.
Vidare må nämnas Jonsereds Fabrikers
AB., Jonsered, AB. Nykvarns
Bind-garnfabrik och Wahlbecks Fabriker,
båda i Linköping, AB. Herman Gott-
hard t, Malmö (spec. kokosmattor),
AB. Göteborgs Tågvirkesfabrik, P. A.
Carlmark, Älvängen samt AB.
International Harvester Co., Norrköping,
vilket vid sidan av
lantbruksmaskintillverkning framställer skördegarn.
Konstsi I kei nd ust ri
Silkesmaskens tillvägagångssätt, då den spinner omkring sig en
s. k. kokong, uppväckte hos den franske fysikern Réaumur redan
år 1734 tanken på att man skulle kunna av en gummilösning
framställa en silkeliknande fiber på konstgjord väg. Denna idé kunde
dock icke då förverkligas, enär teknikens ståndpunkt icke medgav
utdragandet av ändlösa trådar av samma finhet och jämnhet som
silkefibrerna.
I mitten av 1800-talet gjordes de första, allvarliga försöken att
lösa det gamla problemet att framställa konstgjort silke. Man
eftersträvade därvid att finna en lösning av cellulosahaltiga material,
ur vilken man sedan kunde återvinna — regenerera — cellulosan
i form av fina fibrer. Uppfinningen av bomullskrutet år 1845
betydde ett stort framsteg, ty den lösning — kollodium — som
erhölls, då nitrocellulosa löstes i eteralkohol, visade sig besitta de
egenskaper, som Réaumur menat vara erforderliga för
framställning av silkeliknande trådar. Ungefär samtidigt fann Schweizer,
att cellulosa även kunde lösas i kopparoxidammoniak och giva
upphov till en lösning med ungefär samma egenskaper som kollodium.
Slutligen upptäckte på 1890-talet de engelska cellulosaforskarna
Cross och Bevan en förening mellan cellulosa och kolsvavla, kallad
xantogenat, som var löslig i vatten eller utspädd natronlut.
Tack vare dessa upptäckter och ett framgångsrikt arbete inom
det tekniska området, lyckades man så småningom att spinna
sammanhängande trådar av obegränsad längd samt att sedermera
utveckla spinntekniken därhän, att fabriksmässig tillverkning av
konstsilke kunnat upptagas. På så sätt ha de stora
konstsilkeindu-strier uppstått, vilkas produkter med hänsyn till olika
framställningsmetoder bruka benämnas: nitratsilke, kopparsilke och viskos-
24—617835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
