Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tågade upp med skarpladdade gevär till det gamla
kungs-buset på Riddarholmen, där hofrätten hade sitt säte. Allt
större klungor af nyfikna samlades i gathörnen för att taga
del af regeringens kungörelser.
Till all lycka tycktes det af dessa, som om konungens
tillstånd vore utan egentlig fara. Den högste Guden, stod
det i bulletinen, hade, såsom man hoppades, låtit en sådan
lvckohändelse inträffa, som man stundom sett, då vådliga
sår med lifvets behåll aflupit. Det berättades, att mördarens
skott varit så svagt, att det knappt hörts öfver musiken.
Konungen hade icke fallit omkull utan haft så mycken
styrka kvar, att han kunnat gående aflägsna sig från
platsen, där attentatet ägde rum, och gå upp för trappan till
sitt lilla kabinett.
Hur hade det då gått till? Hvem kunde hafva begått
en sådan ogärning? Dessa och liknande frågor aflöste
hvarandra emellan kända liksom okända personer. Enligt
trovärdiga personers utsago skulle mordförsöket ägt rum
några minuter före midnatt, och konungen blifvit i tid varnad
därför. Medan han superade i sin våning i operahuset,
hade en page lämnat honom en på franska affattad,
anonym biljett, innehållande de enträgnaste böner, att konungen
skulle taga sig i akt. Bland farliga ställen nämndes
ma-skeradlokalen och Haga lustslott.
Men Gustaf den tredje var van att mottaga anonyma
varningar och hade skänkt lika liten uppmärksamhet åt denna
biljett som åt dess föregångare. När han slutat supéen,
tog han hofstallmästaren, baron von Essen, under armen och
gick ut i sin griljerade loge, första radens högra oxöga,
för att se på, när maskerna samlades.
Musiken hade ännu icke börjat, och det såg ovanligt
trist ut där nere i redoute-salen. Alla gingo så tysta och
allvarsamma; där rådde en »silence morne», sade
sedermera en af de mera lifliga maskeraddamerna.
Svensk Kaletider. 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
