Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid tiotiden på förmiddagen var den stora
underrättelsen bekant i hela staden, att Ankarström erkänt sig
hafva aflossat den funna pistolen, laddad med två
rännkulor och skrot, bestående af sönderstyckad spik och
tapet-nubb. Upptäckten hade skett så hastigt, att många fann
det rent af obegripligt. Danske ministern, som gärna
misstrodde Gustaf III, tviflade ett ögonblick på attentatets
verklighet. Det hade ej runnit blod ur såret, konungen
hade kunnat gå; fastän han haft flera kulor i kroppen hade
han visat sig alldeles lugn, nästan glad. Rewentlow fann
allt så i hög grad märkligt, att han skyndade sig att skrifva
i förtroende till sitt hof, att hans åsikt var, att det hela
endast varit en tillställning af svenske konungen, som tyckte
om effektfulla scener.
Emellertid skulle det ty värr snart visa sig, att det denna
gång icke varit någon komedi utan rama allvaret. Då
såret närmare undersöktes af läkarne, befanns det vara af
svåraste beskaffenhet. Och hvad mördarens hastiga
upptäckande vidkom, var det, såsom fallet ofta är under
liknande omständigheter, ett slumpens verk.
Det var »mordgevären», som röjde Ankarström. Då
Liljensparre, efter slutad ransakning i maskeradsalen, for till
sitt hem, hade han gifvit befallning åt polisbetjäningen att
genast besöka alla svärdfejare, pistolsmeder och klädmäklare, för
att höra efter, huruvida några pistoler med Wåhlbergs namn
på låset och med mässingsbeslag nyligen blifvit af dem
försålda och till hvem detta skett. Gevaldigern Jerner, som
frågade pistolsmeden Kauffman i Västra bangränd därom,
tyckte sig märka, att denne visste mera i saken än han
ville ut med, hvarför han kallade honom med sig till
öfver-ståthållareämbetet. * Här å nyo tillspord, erkände Kauffman
* Efterföljande skildring är till hufvudsaklig del grundad på
öfverståthållareämbetets rannsakningsprotokoll, hvilka, hittills otryckta,
icke varit af forskare använda. De förvaras i Svea Hofrätts arkiv,
där de återfunnos vid arkivets ordnande på slutet af 1860-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
