Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alice. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räcket. Så snarare lyfte än sköt han grefvinnan framför
sig in i salongen, där de upplysta lampkuporna skymtade
varmt och hemligt bak rullgardinerna............»Terkow»,
sade jag för mig själf, mycket lugnt, i det jag väntade, att
en storm af hat och svartsjuka skulle brusa genom mitt
inre. Men jag kände ingenting af den starka sorg, af den
våldsamma lidelse, som adlar och förkrossar, men blott den
nedtryckande bitterhet, som är den ofta bedragne
ungkarlens visshet, att det aldrig skall kunna lyckas honom att
vinna en kvinna, att det fanns något, som brast i hela mitt
väsen, något af det sorglösa och tilltagsna, som icke de
finaste drömmar kunna ersätta, den käckhet, kvinnan
fordrar och som den uslaste knekt kan äga. Något sådant
erfor jag, i det jag sprang mot kursalens stoj och buller.
Blott prat och buller, blott lägga dam öfver det
alltsammans, blott inga uppgörelser i ensamheten i hemlösa
hotellrum, bland möbler, som icke hafva minnen af ens lefnad.
Och när jag steg in i kursalen, med ett ansikte, hvars
blekhet ett tomt leende förgäfves sökte bemästra, hälsade
mig en af bröderna Oliveira välkommen till de »kuggades
klubb-i> med karikerad högtidlighet. Vi drucko whisky och
spelade baccarat till morgonen.
Dagen därpå, när jag kom ner till middagsmåltiden,
hade damerna fört våren in i matsalen med leenden, ljusa
toiletter och violer. Det var påsk, och våren hade kommit,
som den kan i Södern, på en enda marsnatt, då man spelar
baccarat. När jag såg ut mot sjön, sjönk solen i vårens
bjärtaste purpur, och de dristigt svängda Jurabergen och
den klara vattenspegeln hade starka, lysande färgtoner i
vinrödt och hafsblått som i ett klassiskt landskap, där
saty-rernas ludna ben skulle klänga bland klipporna och
nymfernas hvita skuldror glänsa i vattenbrynet. Omkring mig
skrattades och skämtades på olika tungomål med romansk
skärpa öfver sträfva konsonanter eller slavisk melankoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
