Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3 och 4 - Kemistsamfundet i Stockholm - Margarinfrågan; Diskussion i Kemistsamfundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
åt samma håll som margarinförbudet. Men allt skall blifva fåfängt, om
man ej kan hindra menniskor från att studera kemi.
Ingeniör Larson förfäktade samma åsigter, som han uttalat i
sin broschyr: »I margarinsmörfrågan)). Han ansåg, att man bör skilja
mellan margarin och margarinsmör. Efter allt att döma synes
det vara vederbörandes afsigt att skilja natur- och konstsmör genom
den olika alkaliförbrukningen enligt Beicherts metod. Om denna
förbrukning fixeras till 11.5 cm3, så kan minst 15 proc. annat fett
tillsättas smöret, utan att gränsen uppnås. Kjellstorpsmöret visade enligt
hvad professor Nilson anförde, 11.5—12 cm3, och dock var detta smör
beredt af mjölk från flera kor. Gammalt, härsknadt och omtvättadt
smör skulle kunna gifva ännu mindre alkaliförbrukning och sålunda
förklaras vara förfalskadt. En mindre insigtsfull mejerist torde lätt
nog kunna blifva oförskyldt misstänkt, ja pliktfäld, ett dyrt och
bedröfligt sätt att lära folk göra smör. Deremot skulle det kanna
hända, att smör, innehållande inemot 15 proc. annat fett, måste af
analytikern förklaras vara äkta och oförfalskadt. Af kokosolja t. ex.
skulle för öfrigt mycket mera kunna ostraffadt tillsättas. Att denna
industri (blandning af natursmör med passande mängder af annat fett)
nog skulle löna sig, derom vore ej tu tal. Prof. Näsons kalkyl var ej
exakt, ty margarinens partipris var ej 50 öre utan endast cirka 41.
För öfrigt kritiserade talaren komiterades förslag till margarinlag,
och framhöll bland annat, att den metod, som vid smörundersökningen
skulle följas, också borde hafva medföljt förslaget. I annat fall kunde
en ytterst vigtig industri lätt blifva utsatt för godtycklig behandling.
Ingeniör Sondén ansåg margarinfrågan just vara frågan om förbud mot
margarin eller icke. Han kunde ej se den hvarken från den föregående
talarens eller tidningarnas synpunkt. Det uppgifves, att afsigten med
ett förbud mot tillverkning och import af margarin vore att skydda oss
mot förfalskningar. Hvilken nu än afsigten vore, så är det för
vinnandet af detta syfte komplett likgiltigt, om ett förbud finnes eller ej.
Är analysmetoden så dålig, som ingeniör Larson påstår, så blir i hvarje
händelse skyddet mycket illusoriskt, enär kemisten i så fall ej kan
afgöra, om ott föreliggande prof är natursmör eller ej. Det kunde således
icke afgöras, om en lagöfverträdelse förelåge. Fabriksmässig
tillverkning medgifver den bästa kontrollen, medan deremot vid ett eventuelt
förbud hvem som helst utan risk kunde fabricera hvilka blandningar,
som behagades. Ansåg ett margarinförbud onyttigt och skadligt.
(Flere instämmanden hördes.)
Professor Nilson replikerade ingeniör Larson och påpekade, att
man ej bör alltför mycket stödja sig på exceptionela värden.
Ingeniör Scholander ansåg, att ett förbud skulle prisgifva oss åt
alla slags bedrägerier. Utom den kemiska analysen skulle en i lag
påbjuden färgning af margarinen med någon äkta färg kunna göra god
tjenst vid motverkandet af förfalskningar. Antagligen skulle en dylik
påbjuden färgning ej slå ihjäl margarinindustrien. Ansåg frågan kunna
enklast lösas på detta sätt.
Ingeniör Landin omnämnde Soxhlets förslag att försätta margarin
med fenolftalein. Att påbjuda, att importerad vara skall vara försatt
med detta ämne eller hafva någon bestämd färg torde dock stöta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
