Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 i
grundval, den mekaniska värmetheorien, på hvilken den i alla
väsentliga punkter hvilar, dels vigten af det ämne med hvilken den sysslar,
så synes det mer än sannolikt, att densamma kommer att bilda’
kärnpunkten för den närmaste framtidens exakta naturvetenskapliga
forskning. Man må blott erinra sig, att det är lösningar, hvari kemistens
reaktioner nästan utan undantag ega rum, det är lösningar, som gifva
alla lefvande väsen deras näring, och det är lösningar, hvilka
inneslutas i de celler, hvaraf alla organiska varelser äro uppbygda.
Om artificiella läkemedel.
Af O. Widman.
Sedan urminnes tider har man vetat att använda en hel mängd
växter såsom läkemedel. Växterna bestå af mer eller mindre
kompliceradt sammansatta organiska föreningar. Med organiska kemins
utveckling har det småningom blifvit möjligt att ur de officinella
växterna utdraga och isolera just de organiska föreningar, som äro bärare
af de speciella fysiologiska verkningarne. I den mån detta lyckades,
blef det också alldeles klart, att det icke var vid växten såsom sådan
utan vid vissa dess beståndsdelar, som den läkande förmågan var
bunden och att olika organiska föreningar hafva olika fysiologiska
verkningar. I och med den organiska syntesens utveckling har man äfven
kommit till full klarhet därom, att de af naturen alstrade organiska
föreningarne icke äro på något sätt specifikt skilda från de med konst
framstälda och det ligger då ytterst nära till hands att förmoda, att
dessa senare vid närmare undersökning skola visa sig vara lika
användbara i läkekonstens tjenst som de i naturen förekommande, ja man
kan icke se något skäl, hvarför icke bland de med konst framstälda,
hvilka till antalet äro de andra vida öfverlägsna, skulle kunna finnas
läkemedel af samma och kanske större värde än de förut kända.
Genom isolerandet af de fysiologiskt verksamma ämnena ur resp.
växter vann medicinen den oskattbara fördelen, att läkaren kunde gifva
det verksamma läkemedlet i en drog i en viss noggrannt känd och
lätt bestämd mängd, hvilket förut icke lät sig göra, då den naturliga
drogens halt däraf, kunde vexla ganska betydligt. Och därmed var
ock en annan fördel vunnen nämligen att, då i en drog vanligen flere
fysiologiskt verksamma ämnen förekomma tillsammans t. ex. i opium:
morfin, narkotin, kodein m. fl., och dessa ingalunda hafva samma
inverkan på kroppen, man genom deras isolerande från hvarandra, kunde
vida bättre precisera verkningarne än eljes. Härmed togs således ett
stort steg mot målet för farmakodynamikens (medikamentslärans)
utveckling, hvilket måste vara att ställa till läkarens förfogande läkemedel,
hvilka blott afficiera ett visst organ i en bestämd riktning och i en
viss grad. Målet är långt ifrån hunnet, men man har på sista tiden
alltmer börjat inse, att om det någonsin skall kunna hinnas, måste
detta i sjelfva verket ske med tillhjelp af den organiska syntesen och
läkemedlen sökas inom den organiska kemiens förrådskammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
