Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
och sedan i luft har Keise (Ch. News LIX. 262) bestämt Pel — 106,35
(H = l) eller 106,62 (O = 16).
Osmium. Seubert (Ann. CCLXI, 257) upphettade
kaliumosmium-klorid i vätgas till fullständigt förflyktigande af EOL Han erhöll talet
Os =± 190,3. Af amoniumosmiumklorid erhölls talet 190,76.
Väte. C. Winkler har anstält utförliga undersökningar öfver
inverkan af magnesium på de flesta metalloxider, upphettade i vätgas
(Ber. 1890, 44, 120, 772, 2642; 1891, 873, 1966). 1 flere fall skola
dervid uppstå hydrurer af metaller, hvilka dock erhöllos i mycket orent
tillstånd. Hvdrurerna upngifvas vara KH (R = Be, Mg, Ca, Sr), R9 H.>
(R - Y, La) BH2 (R = Ce^Th, Zr).
Syror. Flere arbeten öfver syrors inverkan på metaller förefinnas
i den nyare litteraturen. Weeren (Ber. 1891, 1785) anser, att om ren
zink ej löses i syror det beror derpå, att metallen genast omgifves med
en atmosfer af förtätadt väte, som omöjliggör syrans angrepp. Pallinger
(diem. Soc. J. 1890, 815) anser ren zink vara olöslig i ren
svafvelsyra, men att närvaron af öfversvafvelsyra eller S04 möjliggör
lösningen. Veley (Chem. Soc. J. 1889, 361) har äfven anstält försök öfver
metallers lösning i syror. Enligt densamme (Ber. 1891, ref. 522) löser
måttligt utspädd salpetersyra många metaller endast i fall den
innehåller Salpetersyrlighet.
Syror, »komplexa». Fosfor wolfram syr aus beredning och
eg. vigten af natriumsaltets lösning behandlas i en afhandling af Kr ant
och Brandlwrst (Ann. CCXLIX, 373). Om fosf orwolfra msvror se Ber.
1891, 2326; C. R. CIX, 301. Platina-wolframsyrade salter, äro
framställda af Rosenheim (Ber. 1891, 2397); om
wolframvanadin-syror se Rosenheim. Ann. CCLI, 197. Frieclheim (Ber. 1890, 1505);
Rothenbach (Ber. 1890, 3050).
Om molybdenvanadinsyror Frieclheim (Ber. 1890, 1173); om
fosforvanadinsyror, Frieclheim (Ber. 1890, 1530); Arsenik
vana-dinsyror, Frieclheim (Ber. 1890, 2600); om komplexa jod- och
öfvermod syror,-jfr jod.
Litium, af Schultén (Bull. 3 s. I, 479) har erhållit kristaller Li3 P04
genom smältning af litiumfosfat med klorlitium.
Natrium. Natriums kokpunkt är enl. Perman (Ber. 1889, ref.
642) 742°. — Hempel har uppgifvet (Ber. 1889 2475) en metod att af
klornatrium med tillhjelp af en elektrisk ström framställa soda.
Kalium. ’Enligt Perman (Ber. 1889, ref. 642) kokar kalium vid 667°.
Koppar. Granger (C. R. CXII1, 1041) har erhållit en i stålgrå,
hexagonala prismer kristallis. fosforkoppar Cu3 P2. Fouqué har
undersökt den vackra blå färg, som benämnes egyptiskt blått och söm af
romarne användes under de första århundradena e. Er. samt funnit
denna vara ett kalciumkopparsilikat CaO, CuO, 4 Si0o.
Silfver. Allotropi. Carey Lea har (Am. j/of Se [3] XXXYII
476 och XXXYIil, 47. Ber. 1889, 645) genom reduktion af utspädda
silfverlösningar med ferrocitrat erhållit en djupröd vätska af lösligt,
colloi-dalt silfver. Använder man koncentrerade lösningar, får man en nästan
svart lösning och en mörkblå fällning (A), som intorkar till en
metallglänsande, blågrön massa, Fällningen, som innehåller omkring 97 proc.
silfver, löses lätt af rent vatten till en djupröd vätska. Torkas den på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
