Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
deraf i reflekteradt ljus visa de interferensfärger, hvilkas förklaring här
antydts.
Det är detta fenomen, Lippman begagnat för att på en fotografisk
plåt reproducera solspektrets färger. För att åvägabringa detta återstår
endast att ställa så till, att en stråle af viss våglängd inom den del.af
det ljuskänsliga lagret, som träffas af honom, tvingas att ge upphof till
med hvarandra parallela plan af omvexlande utfäld t silfver och rent
kollodium, och der afståndet mellan två successiva silfverplåt, är just
lika med halfva våglängden för det infallande ljuset. För att visa
möjligheten häraf, tänka vi oss en plan metallspegel öfverdragen med ett
ljuskänsligt lager t. ex. bromsilfverkoilodium, som är genomskinligt och
utan korn. Låter man nu ett knippe färgade ljusstrålar af bestämd
våglängd falla normalt på detta lager, så genomgå de detsamma, först
till dess de träffa den speglande ytan, på hvilken lagret är fästadt,
hvarpå de reflekteras och återvända samma väg, de kommit. Men dessa
återvändande strålar möta då de ankommande och framkalla ined dem
interferens och ett system stående vågor inom det ljuskänsliga lagret.
Inom detta uppstår då en serie sinsemellan parallela omvexlande ljusa
och mörka plan, så belägna, att två successiva ljusa plan äro skilda
från hvarandra med ett afstånd lika med halfva våglängden för det ljus,
som användts. För rödt ljus, hvars våglängd i medeltal kan sättas
= O,ooo6 millim., blefve planens inbördes afstånd — 0,0003 millimeter.
De ljusa planen inom lagret äro de enda, som på detsamma
utöfva någon fotografisk verkan. Denna visar sig derigenom, att vid
plåtens framkallning silfret derstädes utfälles, bildande en serie parallela
silfverhinnor på ett afstånd af en half våglängd från hvarandra. De
mörka planen inverka deremot icke, och om derför den framkallade
bilden lägges i ett fixerbad, så upplöses bromsilfret, som derstädes
befinner sig, och det återstår slutligen endast silfverhinnorna skilda af
klara genomskinliga lager af kollodium. Resultatet blir således, att hela
tjockleken af det fotografiska lagret uppdelas i lameller genom hinnor
af metalliskt silfver på inbördes afstånd lika med halfva våglängden för
det ljus, som fallit på plåten.
Men har expositionen varit lämpligt vald, så innesluta två af dessa
plan en tunn lamell af just den tjocklek, som erfordras, för att i hvit
belysning de ljusstrålar genom interferens skola förstärkas, som
ursprungligen fallit på plåten och gifvit upphof till lagren. Således måste
plåten återge just detta ljus.
Det föregående innehåller den i sig sjelf ganska enkla principen
för Uppmans metod att fotografiskt reproducera de enkla
spektralfärgerna. Hvad det praktiska utförandet angår, må här endast anmärkas,
att det speglande underlaget för den ljuskänsliga brom
silfverkollodium-hinnan erhölls derigenom, att den färdiga torra plåten anbragtes såsom
ena sidan till en smal låda eller tråg med det känsliga lagret inåt,
hvarpå tråget fyldes med rent qvicksilfver, mot hvars blanka yta den
ofvan nämnda reflexionen af det infallande ljuset fick ega rum. Denna
låda anbragtes derpå i stället för den vanliga kasetten till den
spektral-fotografiska apparat, med hvars tillhjelp solspektret eller spektret frän
en elektrisk ljusbåge bragtes att falla på plåten. Efter en passande
exposition, olika för de olika färgerna, och som får genom försök be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
