Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Safraniner, en mycket stor klass, till hvilken några bland de allra
äldsta anilinfärgerna, såsom Perlans mauvêin, höra, uppstå alltid vid
oxidation af indaminer vid närvaro af primära monaminer; så ger
fe-nylenblått med anilin vid oxidation fenosafranin. Induliner erhållas på
mångahanda sätt. Ett enkelt indulinderivat, det s. k. indazin, erhålles
genom inverkan af nitrosodimetylanilin på difenyl-meta-fenylendiamin
och har sammansättningen C6 H5 N = C6 H4^ ^>C6 H4 N (CH3)2. Indu-
lingruppen lemnar många äkta och värdefulla, oftast blåa färger.
Ett färgämne, som länge varit kändt men ännu icke blifvit till sin
natur fullt utredt, är anilinsvart. Dess sammansättning uttryckes
sannolikt bäst genom formeln C18 H15 N3. Det erhålles alltid vid oxidation
af anilin eller anilinsalter, men frambringas aldrig fabriksmässigt
utan direkt på det föremål, som skall färgas. Färgbildningen
underlättas genom närvaron af vissa metallsalter såsom kopparklorid och
vanadinföreningar. Isynnerhet äro de senare verksamma, så att 1
del vanadin räcker till att med den behöfliga mängden kaliumklorat
oxidera 270,000 delar anilin till svart. Ett enkelt sätt att erhålla en
varaktig svart färg på bordskifvor består t. ex. deri, att man några
gånger bepenslar bordskifvan vexelvis med lösningar af anilinklorhydrat
och kopparklorat och sedan afgnider med något olja.
Äzofärgerna bilda en egen, ganska väl karakteriserad grupp, hvars
egentliga utveckling kan räknas från 1877. Såsom redan i föregående
årgång af denna tidskrift (IV, 134) framhållits, kan Peter Griess genom
sina undersökningar öfver diazoföreningar, i första rummet
diazobenzol-klorid C6 H- — N — N — Cl, kallas upphofsman till denna gren af
färgämnesindustrien. Inom denna hafva naftalinderivaten kommit till heders,
och ett af de allra första azofärgämnena var det s. k. roccellin eller
äktrödt, erhållet genom inverkan af a-diazonaftalinsalter på /S-naftol.
En vidare utveckling erhöllo azofärgerna 1884, då kongorödt blef
bekant; det erhålles af tetrazodifenyl och 2 mol.
a-naftylaminsulfon-syra; dessa af benzidin och homologer bildade azofärger ega den
märkvärdiga egenskapen att färga bomull utan betmedel, och några ibland
dem kunna derjemte sjelfva tjena som betmedel för andra färger såsom
fuksin, alizarin ete, hvilket väsentligt ökar deras användbarhet. Emedan
i tetrazoföreningarne först den ena och sedan den andra diazogruppen
bindes vid en fenol eller amin, kan man deri successive införa två olika
molekyler, hvadan möjligheten till nya föreningar, som redan vid de
enkla azofärgerna är oerhördt stor, vid tetrazoföreningarne blir
mångdubblad. Azofärgerna lemna ett fritt spelrum för kemistens fantasi, så
långt det tillgängliga förrådet af aminer, fenoler och dessas, derivat
räcker. Med afseende på färgens beroende af sammansättningen tror
man sig hafva funnit vissa regelmässigheter och det så, att de enkla
azofärgerna, t. ex. amidoazobenzol, äro gula; genom molekularvigtens
ökning, d. v. s. genom inträde af substituerando grupper, eger en
öfvergång rum till rödt, violett, blått och slutligen grönt. Färgämnen, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
