Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Svafvelsyrlighet, så skulle, såsom det af den nu lemnade utredningen
torde framgå, förhållandena blifva så komplicerade, att metoden
derigenom skulle förlora sin praktiska användbarhet. För att utröna,
huruvida detta är att befara vid förbränning af svafvelhaltiga substanser
gjordes följande försök.
Qväfveoxid bereddes, såsom i förra försöket, med metallisk koppar och
salpetersyra; den behandlades med lut för att upptaga möjligen inblandade nitrösa
ångor; af den följande analysen synes, att den höll fritt qväfve, hvilket dock ej
särskildt bestämdes. Af denna qväfveoxid afmättes 64,5o cc. och blandades med
15,92 cc. Svafvelsyrlighet (summa 80,42 cc). Laborationskärlet, hvari gasen
förvarades förbands lufttätt med ena änden af ett med kornig kopparoxid
be-skickadt förbränningsrör, hvars andra ände förbands med luftpumpen, och luften
i förbränningsröret utpumpades. Förbränningsröret upphettades, den närmast
laborationskärlet befintliga delen ganska starkt, den närmast pumpen svagt.
Derefter leddes gasen i temligen sakta ström och under stark förtunning öfver
den glödande kopparoxiden.
Gasvolymen var derefter = 64,48 cc. Af kalilut upptogoso 0,6 4 cc, hvilket
således var all den Svafvelsyrlighet, som fanns qvar i gasen. Återstående 63,84
cc. blandades öfver vatten med 75,24 cc syrgas, hvarvid rödgula ångor bildas.
Snart derefter behandlades gasen med kalilut. Gasvolymen var då 48,9o cc. och
sammandragningen 90.18 cc. (deraf beräknad mängd qväfveoxid skulle blifva
51,5 3 cc; genom för kortvarig inverkan af syrgasen har detta värde utfallit något
för lågt). Derefter tillblandades 92,11 cc vätgas och blandningen förpuffades.
Gasvolym efter förpuffningen = 21,5 6 cc. Sammandragningen var således 119,45
cc, svarande mot 39,82 cc. syrgas och 79,63 cc. vätgas. Den efter qväfveoxidens
aflägsnande (medels syrgas) qvarvarande gasvolymen (48,9 o cc.) utgjordes således
af 39,82 cc. syrgas och 9,o 8 cc. qväfgas.
Analys af gasen efter förbränningen angaf således endast 0,64 cc
Svafvelsyrlighet. Qväfveoxiden var 54,76 och qväfgasen 9,os cc.; summa
63,84 cc. mot använda 64,so cc. gas. Något litet af qväfveoxiden synes
således hafva blifvit reducerad till qväfgas, då den i blandning med
Svafvelsyrlighet leddes öfver glödande kopparoxid.
Kopparoxiden var före användningen fri från svafvelsyra. Efter
användningen visade den närmast gasbehållaren befintliga delen tecken
till reduktion. Såväl den starkare upphettade som den svagt glödgade
delen höllo i riklig mängd svafvelsyra. I ledningsröret från
förbränningsröret till pumpen funnos knappt spår af svafvelsyra kondenserad.
Detta försök, om det också ej är i alla detaljer fullt genomfördt,
visar dock, att under angifna förhållanden kan svafvelsyrligheten ganska
lätt oxideras och aflägsnas. Någon förlust af qväfve framgår ej af
försöket.
För att pröfva riktigheten af dessa slutsatser utfördes de nedan
meddelade analyserna af svafvel- och qväfvehaltiga organiska ämnen,
nemligen taurin och thiosinamin, hvilka analyser bekräfta metodens
användbarhet äfven för svafvel- och qväfvehaltiga ämnen.
Enligt nu beskrifna metod har jag gjort en hel mängd kol- och
qväfvebestämningar; och kan jag på grund af den erfarenhet, jag vunnit
om metoden, ej annat än förorda densamma. Tiden, som åtgår för en
sådan kol- och qväfvebestämning är ej längre, än hvad som behöfves
för en vanlig qväfvebestämning enligt Dumas och en kol- och
vätebestämning. Gasanalysen, sådan jag utfört den, är visserligen litet
omständlig, men man har deraf den fördelen att kunna möjligast
beherrska felkällorna. En afgjord förtjenst, som metoden har, är att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
