Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
och tvenne linier äro särdeles intensiva, en i det gula fältet (D3 i
solspektrum) med våglängden 5,875,9 och en i det gröna med våglängden
5,048 (Thalén). Som ofvan nämts, är den gula enligt Bunge och
Paschen dubbel. Intressant och egendomligt är, att åtminstone tvenne
linier i rödt äro identiska med tvenne argonlinier. Den relativa styrkan
hos dessa linier är visserligen icke alis den samma, enligt Crookes, men
förhållandet häntyder dock otvifvelaktigt på någon gemensam
beståndsdel hos de båda gaserna.
I sina kemiska förhållanden tyckes helium fullständigt ansluta sig
till argon d. v. s. visa den mest absoluta indifferens. Visserligen
förekommer det på jordytan i bunden form, men denna »förening» får väl
anses såsom något slag af absorptionsfenomen, och samma förklaring
torde väl få gälla om den iakttagelse, som Troost och Ouvrard gjort, att i
ett med magnesiumelektroder försedt Geissler’s-rör helium- och
argon-spektrnm småningom försvinner under inflytande af starka
induktionsströmmar, ty alla hittills utförda försök att få helium att förena sig
med något annat element hafva blifvit resultatlösa. leke ens uran eller
dess föreningar eller från helium befriad pulveriserad cleveit absorbera
minsta spår af gasen.
För helium liksom för argon finnes, så vidt man för närvarande
kan afgöra, icke någon plats i det periodiska systemet; det är framtiden
förbehållet att lösa problemet om dessa elements förhållande till förut
kända.
Nyare undersökningar öfver cellulosa.
Referat af Å. G. Ekstrand.
(Slut från VII, 120.)
Vi hafva hittills talat om cellulosa och dervid förestält oss bomull
såsom d^ss förnämsta representant, men i verkligheten finnas många
olika slags cellulosa, och man har indelat dessa på flera olika sätt. I
allmänhet kan man säga, att växtcellulosan i kemiskt hänseende låter
hänföra sig till en af följande tre grupper: a) sådane slag som visa starkt
motstånd mot hydrolys och ej innehålla några direkt verksamma
CO-grupper, b) sådane som lättare undergå hydrolys och innehålla aktiva
CO-grupper, c) sådane som äro mer eller mindre lösliga i alkalier och
lätt sönderdelas af syror under bildning af kolhydrater med låg
molé-kularvigt.
Till den första af dessa grupper räknas våra i industrielt hänseende
vigtigaste växtfibrer såsom bomull, lin, hampa, kinagräs (Rhea och
gasens spektrum i sex serier, hvilka tydligen tre och tre höra tillsammans. Af
liniernas läge i spektrum jernfördt med vätgas och iithiumlinierna anse sig förff.
kunna draga den slutsatsen, att den komponent, till hvars spektrum den starka
linien D3 hör, har högre atomvigt än den andra. De föreslå, att namnet helium
bibehålles åt den förstnämda och angifva gissningsvis atomvigterna 5 och 3 för
de båda gaserna under antagande, att de förekomma i ungefär lika mängd.
Det förefaller af förff:s uppgifter, som om de icke skulle funnit samma
relativa intensitet hos spektrallinierna, som Deslaridres uppgifvit, en omständighet,
som gifver ytterligare stod åt deras åsigter om heliums natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
