Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Af dessa tre grupper är lignocellulosan den vigtigaste, och den
omfattar dels jute, som är bastfibern af Corchorus-arter, dels den vanliga
veden. Vi skola här företrädesvis hålla oss till jutefibern såsom den
bäst undersökta.
Substansen i jutefibern afviker både till sammansättning och
reaktioner märkbart från den vanliga cellulosan, ty dels innehåller den
6 ledade kolringar med dubbelbindning och ketonartadt syre
(CO-grupp), dels lemnar den furfurol. Slutligen kan man ur jutefibern
genom kemisk behandling utlösa och aflägsna både omättade kolringar
och furfurolgifvande ämnen, hvarefter en blandning af åtminstene två
slags cellulosa återstår, den ena mera motståndskraftig, kallad a-cellulosa,
den andra mindre motståndskraftig, kallad 0 cellulosa, a-cellulosan är
en oxicellulosa, /? cellulosan karakteriseras genom närvaron af
OCH3-(metoxyl-)grupper. Man plägar understundom säga, att cellulosan i
vedfibern är blandad med »inkrusterande» ämnen eller lignin, men fiberns
homogena beskaffenhet talar snarare för en kemisk förening mellan
cellulosan och ligninet, och detta kan på grund af sin ketonartade
natur bättre betecknas med namnet lignon. Lignocellulosan skulle
alltså bestå af a- och /9-cellulosa och lignon, och denna senare af en
furfurolgifvande komplex samt en keto-R-hexen-grupp. För att få
cellulosan fri från lignon utsättes jutefibern efter 1/2 timmes kokning med
svag natronlut för inverkan af klorgas, hvarvid lignonens kinongrupp
öfverföres till en kinonklorid. Genom den klorerade produktens
kokning med natriumsulfit utlöses sedan lignonkloriden, och cellulosan,
en blandning af a- och /9-cellulosa återstår i mycket rent tillstånd.
Äfven andra medel kunna användas att afskilja lignongruppen, men
de hafva i allmänhet den olägenheten, att de samtidigt utlösa /?
cellulosan. Sådane medel äro bland andra neutralt natriumsulfit eller surt
calciumsulfit, utspädd salpetersyra, bromvatten.
Den furfurolgifvande komponenten i jutefibern kan väl ej isoleras,
men genom mängden af furfurol, som erhålles derur, kan man få en
föreställning om dess egen mängd. Furfurolen, som fås genom att
destillera fibern med klorvätesyra af 1,06 eg. v., afskiljes ur destillatet
med tillhjelp af fenylhydrazin. Den frågan hvarifrån furfurolen närmast
kan anses stamma, är ännu ej afgjord, men sannolikt synes det vara
från pentoser, man har nemligen funnit xylos i jutefiber, samt
oxidationsderivat af hexoser.
Keto-hexen-komponenten är deremot lättare att afskilja, hvilket
bäst sker med klor. Klorerad lignon är nemligen en kropp af konstant
empirisk sammansättning C19H18C1409 och innehåller utom en
kinonklorid äfven de båda klorerade derivaten af pyrogallol, mairogallol och
leukogallol, allt i förening med den furfurolgifvande komponenten.
Jutefibern är det frånskilda bastet af en ettårig planta, som i
Ostindien på några månader når en höjd af 3—4 meter. På hela denna
längd förekommer ingen förgrening. För bastets skiljande från ved
och bark nedläggas plantorna någon kortare tid i stillastående vatten
eller >rötas» alldeles som linet, brytas sedan, då vedämnet aflägsnas,
och befrias genom tvättning från den uppmjukade barken. Rotändarne,
som äro af sämre beskaffenhet, afskäras och användas till
omslagspapper. Hvarje enskild fiber är temligen kort, endast 2—3 mm., med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
