Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ningen varit något stark, hvarvid en dekomponering af befintliga silikat
kunnat ske.
Andra bestämningen, svafvelsyra, utfaller alltid oriktig. Det kan
inträffa, att jorden håller svafvelsyra bunden viel jernoxid och lerjord,
under det kalk och alkalier endast i ringa mängd äro för handen,
hvarför vid jordens glödgning svafvelsyran bortryker och bestämningen blir
för låg*). Men oftast inträffar, att svafvelsyran bestämmes för hög, ty i
regel finnes i vanlig åkerjord högst små mängder verklig svafvelsyra
för handen, men deremot finnas organiska svafvelföreningar, hvaraf
svafvelsyra bildas vid glödgningen och bindes af närvarande baser.
Fosforsyran blir oriktig, ty såsom sådan bestämmes hvad som
genom glödgning bildats ur fosforhaltiga organiska ämnen. Basernas
bestämning blir oriktig, ty, om å ena sidan jorden skulle hålla en
större mängd kiselsyra och relativt ringa mängd baser, så kunna
tydligtvis sura svårlösliga silikat bildas. Å andra sidan kan en större
mängd baser förekomma, som dekomponera befintliga svårlösliga silikat,
hvarvid sålunda de verkligt lättlösliga basernas mängd vinner en
obefogad ökning. Slutligen kommer man ofta genom ett sådant
förfaringssätt till en fullkomligt skef uppfattning af jordens natur. Det inträffar
nämligen stundom, att, då jordens glödgningsåterstod behandlas med en
syra, en liflig utveckling af kolsyra uppstår, hvaraf man frestas att tro,
det jorden håller en större mängd af kolsyrade salter, och likväl kan
det inträffa, att jorden knappt håller spår af sådana, utan hafva de
bildats vid glödgningen af mullämnen, som varit bundna vid alkalier
eller alkaliska jordarter. I hvarje fall är glödgningsförfarandet oriktigt,
och det kan endast försvaras i ett afseende, nämligen att man derigenom
erhåller på ett vigt sätt en något så när riktig upplysning om jordens
halt af organiska beståndsdelar samt sand. Men, oaktadt hvarje kemist
måste inse riktigheten af det sagda, så finnas åtskilliga
agrikultur-kemister, som fortsätta med denna undersökningsmetod, och hvad värre
är, tro sig af de erhållna resultaten kunna bedöma jorden med hänsyn
till dess gödslingsbehof m. m.
Skall en åkerjords gödslingsbehof kunna utrönas, så måste en
undersökningsmetod användas, som söker bestämma det relativt lätt
tillgängliga växtnäringsförrådet. Så har skett vid de undersökningar, som
pågått åtskilliga år på föranstaltande af Kongl. Landtbruksakademien,
och dervid har man kommit till den erfarenhet på grund af kemiska
undersökningar i förening med kulturförsök, att, om ur en jord med
4 % -ig klorvätesyra, som inverkar vid rumstemperatur under 48 timmar,
kan utdragas 450 kg. fosforsyra, 550 kg. kali samt 5,000 kg. kalk, så
kan jorden icke sägas behöfva något tillskott af dessa ämnen för att
bära en tillfredsställande skörd af våra vanliga kulturväxter under i
öfrigt gynnsamma förhållanden. Är kväfvehalten minst 4,500 kg. pr
har och 20 cm. djup samt den kväfvehaltiga substansen af den qvalitet,
att den håller öfver 2,2 % kväfve, så är kväfvegödsling öfverflödig.
Man måste nämligen i fråga om det organiska kväfvet taga hänsyn till
dess qvalitet och icke blott till dess qvantitet.
*) En mossjord från Norrbotten höll 13.46 % svafvelsyra; i askan erhölls
endast 1.78 %. Gotlands myrjord håller circa O.i % SO3, i askan erhålles ofta 1.5 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
