Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blomstrand var visserligen en känslomenniska som få. Huru beroende
han var af sin stämning, framgår af följande. Vid studentmötet
i Christiania 1869 var Blomstrand utsedd till förnämste talare för
Lundensarne. Han var emellertid ej synnerligen välvilligt stämd
mot våra bröder Norrmännen. De då som ännu pågående
unionsstridigheterna hade i hög grad osympatiskt berört honom. Han
kunde icke komma i stämning, och han visste, att utan denna var
ett offentligt uppträdande å hans sida en ren omöjlighet. Han kände
sig på det djupaste olycklig, men det fanns ingen annan
möjlighet, det sista ögonblicket nalkades, han — försvann. Det var, som
nämndt, i sina improviserade tal och såsom besvarare af till
honom stälda välvilliga ord som han bäst lyckades. Han uppträdde
sålunda rätt ofta vid den i Lund årligen återkommande nordiska
festen dock sällan som officiel talare, nej han anlände först bortåt
småtimmarne men kom då genast in medias res. Än var det Finland — det
brustna bandet emellan oss och detta folk »af guldren tro och heder» —
som kom hans känsla att vibrera, än var det åter en vetenskapens
storman, såsom t. ex. Kolbe eller rättare hans vetenskapliga åsigters
anslutning till Berzelius, som inspirerade honom. Sin känsla torde han
emellertid oftast ha gifvit luft i kretsen af sina kära Smålänningar, hvars
inspektor han var i öfver 20 år. Man ville gerna misstänka, att hans
åtgöranden i det akademiska konsistoriet dikterades af en viss svaghet
för landsmännen. Detta torde emellertid knappast ha varit fallet.
Då vid den akademiska lärarebanan ej fanns någon utsigt till
befordran, öfvertog han 1854 en lärarebefattning vid den då inrättade
tekniska skolan i Malmö. Dåvarande akademiadjunkten v. Borck, som
läsåret 1854—55 under Berlin’s rektorat förestod professionen, gick
emellertid plötsligt ur tiden våren 1855. Detta gaf utsigt för Blomstrand
till befordran, och på grundval af en afhandling om molybdenens
klorföreningar blef han också 1856 efterträdaren. Han blef ock arftagaren
af v. Borcks vetenskapliga arbeten, som ej utan skicklighet rört sig om
wolframs haloidföreningar Den af Blomstrand afslutade
undersökningen — de tre bekanta kloriderna fingo definitivt formlerna WCl6, WCl4O
och WCl2O2; han tillade WCl5; WCl4 och WCl2 upptäcktes sedermera
af Roscoe — banade 6 år derefter vägen för honom till
professorsstolen, då Berlin öfvergick till medicinska fakulteten. Vid 1859
verkställd undersökning af molybdenbikloriden, hvilken redan var
antydd af Berzelius och Keyser, befanns denna endast ha 1/3 af
kloren rörlig, hvilket nödvändiggjorde formeln Mo3Cl4Cl2. Denna och
den analoga sedermera af Atterberg undersökta bromföreningen äro
den dag, som i dag är, i oorg. kemien allenastående. Upptäckten
häraf var egnad att göra honom bemärkt i vidare kretsar än
fäderneslandets. Härtill fanns äfven en annan anledning. Tack vare sin
vänskap med Thorell blef han äfven upptäcktsresande. Det var visserligen
icke med Blomstrand som med en af deltagarne i Nordenskiölds
arktiska expedition 1868, Berggren, som enligt studentkatalogen åtnjöt
tjenstledighet »för en resa till Nordpolen». Han deltog emellertid
tillsammans med Nordenskiöld i Thorells andra resa till Spetsbergen 1861.
Vi finna sålunda Blomstrand 1862 vid 36 års ålder såsom professor
och upptäcktsresande, dertill afhållen inom sin nation och med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
