Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
atomerna ingå i molekylen under vissa »ekvivalentvinklar». Dessa, för
hvarje element i ett visst valenstillstånd karakteristiska
ekvivalentvinklar, skulle uttrycka atomens svängningsriktning i förhållande till
molekylens fortplantningsriktning. Ekvivalentvinkeln ökas genom
temperaturtillskott; vid dissociation måste den vara = 90°, då valensen = 0.
Den energimängd, som erfordras för dissociationen blir i enlighet
härmed proportionel mot amplitudtillskottet, hvarvid med amplitud förstås
vinkelräta afståndet från atomens yttersta läge och molekylens
svängningsriktning. Som vidare dissociationsvärmet måste vara proportionelt
mot atom vigten och atomens spec. värme, är härmed en möjlighet
gifven att teoretiskt beräkna såväl dissociations- som föreningsvärmet,
i hvilket senare fall föreningens spec. värme ingår i stället för atomens.
Är en förenings bildande åtföljd af volymförändring, är föreningsvärmet
äfven direkt proportionelt mot denna och förhållandet mellan spec.
värmet vid konst, tryck och konst, volym. Värmeomsättningen vid en
reaktion utgör skilnaden mellan förenings- och dissociationsvärme och
har i enlighet med denna teori af förf. beräknats för några gasformiga
element, hvars i fråga kommande konstanter varit tillräckligt bekanta.
Öfverensstämmelsen med de experimentelt funna värdena var slående.
— Med anledning af referatet yttrade sig docenten Palmaer och
föredraganden.
2) Fil. kand. G. Héllsing refererade: Richard Burian: Ueber
Sitosterin, Ein Beitrag zur Kenntniss der Phytosterine. (Monatshefte
für Chemie. B. XVIII och VIII). Förf. redogör för sina
undersökningar öfver två af honom nyligen ur råg- och hvetejgroddar framstälda
isomerer till kolesterin, sitosterin och parasitosterin. Genom såväl
specifik brytningsförmåga som beskaffenheten af dess derivat afvika
emellertid dessa ämnen från förut kända isomerer af kolesterin.
Analyser på såväl sitosterin och parasitosterin som deras derivat, stämma
med den af Mauihner och Snida föreslagna vätefattigare formeln för
kolesterin C27H33OH. I likhet med kolesterin adderar sitosterin två
atomer^ brom, likaså det mot kolesterinet svarande kolvätet sitosten
C37H44. I detta senare fall bildar emellertid i motsats mot förhållandet
vid kolesten bromadditionen blott en dibromid, under det att två
isomera kolestendibromider bildas. Motsvarande undersökningar öfver
parasitosterin blefvo på grund af materialets otillräcklighet mycket
ofullständiga. — Förf. lemnar till slut en tablå för jemförelse mellan
sitosterin och parasitosterin samt öfriga hittills undersökta phytosteriner.
Sammankomsten den 13 Bec. 1897.
1) Fil. kand. C. von Schéele refererade: Arthur Rosenheim och Patä
Woge: Ueber die Wertigkeit des Berylliums (Zeitschrift für anorg.
Chem. XV).
2) Docenten Palmcer lemnade efter prof. Elbs en sammanställning
af hittills bekanta metoder att på elektrokemisk väg framställa
organiska föreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
