Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Wien redan den 2:dre dennes, den dock ej kommit att inflyta i den tryckta
redogörelsen för kongressen, som helt nyligen blifvit utdelad, utan
upptagas derstädes för Sverige blott proff. Riason och O. Pettersson.
Sannolikt komme Sverige att på något sätt officielt representeras
vid kongressen, i hvilket fall den officielle representanten finge ett
statsbidrag till resan. Hvad öfrige deltagare anginge, hade sig sekreteraren
ej bekant, huruvida de kunde påräkna något reseunderstöd i en eller
annan form.
Med anledning af dessa meddelanden uttalade hr Setterberg såsom
sin åsigt, att den svenska kongresskomitén borde hafva bestått af
representative män, som verkligen hade för afsigt att besöka kongressen i
Wien, och han klandrade Samfundets styrelse, som ej tillsett, att valet
af ledamöter kommit att ske efter dessa grunder. Härpå genmälde
både ordföranden och sekreteraren, att enär inbjudan till kongressen ej
varit stäld till Kemistsamfundet, utan detta endast på förslag af en sin
medlem beslutat genom sin styrelse samverka med prof. Riason,
styrelsen ej kunde på något sätt göras ansvarig för de val af representanter
som föreslagits, hvarjemte tiden varit så knapp, att man omöjligen
kunnat invänta svar från de föreslagne, huruvida de ämnade besöka
kongressen. Dessutom tycktes man äfven i andra länder, exempelvis
Frankrike, der komitén räknade omkring 200 medlemmar, hafva fäst
största vigten vid att i komitén invälja de mest representative männen
i hvarje fack. Gent emot hr Setterbergs klander ansåg hr Rosenberg,
att styrelsen under förhanden varande omständigheter ej kunnat handla
annorlunda än den gjort, och anslöt sig äfven Samfundet till denna
uppfattning.
Hr Nilson anhöll derjemte att till representant för vinsektionen i
den svenska komitén få föreslå d:r W. Barnstedt.
4) Det till öfverläggning framstälda ämnet: »Huru skola de svenska
alunskiffrarne möjligen kunna tillgodogöras»? inleddes med ett föredrag
af ingeniör Alf. Larson (infördt i detta häfte).
Under den på inledningsföredraget följande diskussionen framhöll
hr K. JE. Peterson, att svaflet i de utländska malmerna är en
besvärlig biprodukt, som man blifvit tvingad att tillvarataga, metallerna
äro hufvudsaken och betala tillverkningen, man skulle ju äfven nu
kunna tillvarataga svaflet ur gasreningsmassan; det funnes visserligen
intet teoretiskt hinder för svaflets användning till svafvelsyra, men
S02-gasen blefve troligen för fattig genom blandningen med kolsyra. I
Tyskland existerade en särskild industri att framställa svafvelhaltiga
oljor, iktyol, som användas i hudsjukdomar. Hr Setterberg nämnde, att
man i Tyskland beredde olja af skiffrarne, men våra gifva för litet
deraf, ej heller torde de passa för vattengasberedning. Hr Svedmark
erinrade om ett meddelande, han lemnat vid Samfundets sammanträde
den 21 Februari 1895, samt tillade, att vid Lovers’ gamla alunbruk
ännu sedan forna tider qvarligga stora högar af använd skiffer, hvarur
utvecklas Svafvelsyrlighet, som kännes vida omkring. Hr. B. Carlson
ansåg skiffern ej vara lämplig till vattengas, emedan den ger för mycket
biprodukter, som draga värme; deremot skulle alunskiffermjöl kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
