Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
mot en djupt derunder liggande däld. Utefter denna sluttning ligger
grufvans varp, ur hvilken samtliga de omnämnda selenmineralen tagits.
Malmen är brokig kopparmalm och kopparkis, bildande små ådror och
insprängningar i gneis. Derjemte förekommer äfven, att döma af
stenarne i varpen, granit, diorit samt en breccia.
Gneisen genomdrages af en större och flere mindre ådror af
grofkristallinisk kalkspat, och det är i dessa ådror som selenmineralen
hufvudsakligen förekomma. Berzelianiten finnes uteslutande i ådrorna i
jemförelsevis stor mängd och bildar i allmänhet svarta impregnationer i
kalkspaten, dels utefter dess genomgångar och i sprickor utgående från
dessa, dels regelbundet orienterad efter en prismayta och, som det
synes, äfven efter andra kristallytor hos kalkspaten. Mycket sällan ser
man berzelianiten utefter dessa ytor eller sprickor så mycket
koncentrerad, att han antager den ofvan beskrifna metalliska karakteren.
Slipprof visa, huru berzelianiten förekommer som ett mörkt stoft inne i
kalkspatslam ellerna.
Crookesiten bildar små runda korn eller utdragna flagor af
silfverhvit färg och med metallglans, hvilka synas ymnigast förekomma i en
blandning af kalkspat, qvarts, serpentin (?) o. s. v. Mineralet är ganska
sällsynt, och hittills äro endast två större stycken och några få mindre
med crookesit i sammanhängande partier funna vid genomletande af
varpen i år. Som små fina stänk har det funnits af och till insprängdt
i ofvan omnämnda mineralblandning.
Eukairiten är sällsyntast och har hittills anträffats endast några få
gånger i småstycken inom varpen. Detta är det enda bland mineralen,
som har kristallinisk struktur. En särskildt väl utbildad kubisk kristall
deraf har tillvaratagits.
Skrickerums grufva, som på 1700-talet bearbetades på koppar för
Åtvidabergs räkning, har legat öde sedan år 1784. År 1826 gjordes,
enligt upplysning lemnad af den nuvarande jordegaren, ett försök att
länsa grufvan, hvilket dock uppgafs ganska snart. Hon har således
stått vattenfylld i 114 år.
I Augusti månad 1898 börjades länsning af grufvan med det
resultat, att i slutet af Oktober ett djup nåtts af 24 m. Enligt mätning
återstod då ännu vattenfyldt 3 m. Emellertid har under länsningen
påträffats tre gamla orter. I den öfversta af dessa kunde den 7
Oktober, samma dag som Vetenskapsakademien i Stockholm firade sin
Berzeliusfest, skjutas några skott, hvarvid flere stycken berzelianit
erhöllos ur fast klyft. Orten erhöll vid detta tillfälle namnet Berzelii ort.
Efter sprängningen i orten visade sig kalkspatsådran hafva en bredd
af 3 dm. och var ofta färgad helsvart af den impregnerade
berzelianiten. Jemte berzelianiten träffades ett korn af eukairit, något crookesit,
kopparkis, jernsilikater, pechblende, uranockra, m. fl. mineral, som ännu
ej äro bestämda. Flera större stycken af berzelianit finnas nu i Stockholm.
Den berzelianitförande kalkspatranden fortsätter i hela östra väggen
af grufschaktet något slingrande samt med vexlande bredd. Sedan
grufvan i sin helhet befriats från vatten, skall en närmare undersökning
göras och såväl berzélianitådran som malmstrecket vidare fullföljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
