Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
kiselsyran på vanligt sätt afskiljes. (Utom kiselsyra stannar därvid på
filtrum hufvudsakligast en del järn, fosfor och titan).
Lösningen, som nu innehåller allt svafvel i form af svafvelsyra,
neutraliseras med natriumkarbonat och kokas — minst en half timme —
med natriumacetat i öfverskott. Den basiska fällningen afflltreras och
tvättas på det noggrannaste med varmt vatten, och ur det med
saltsyra surgjorda filtratet fälles svafvelsyran på vanligt sätt med klorbarium.
II. Bestämning af fosfor.
Profvet behandlas med fluorvätesyra och svafvelsyra för
kiselsyrans bortskaffande. Sedan öfverskott af svafvelsyra aflägsnats,
smältes återstoden i degeln med kalium-natriumkarbonat och något salpeter.
Smältan behandlas med varmt vatten, tills allt lösligt blifvit upplöst;
det olösta afflltreras och tvättas sorgfälligt med varmt vatten. Filtratet,
som nu innehåller all fosfor i form af fosforsyra, surgöres med
salpetersyra, afdunstas till liten volym och fälles med molybdänlösning.
Anm. I samma prof, som användes för fosforns bestämmande,
kan man med fördel äfven bestämma titansyran. Sedan kiselsyran
bortskaffats och profvet smälts med alkalikarbonat samt smältan behandlats
med vatten, och filtrerats, förefinnes nämligen all titansj^ran på filtrum
tillsammans med järn och mangan. Detta torkas och glödgas samt
smältes med kaliumbisulfat. Smältan löses i kallt vatten, försatt med
något svafvelsyra, lösningen reduceras med svafvelväte, spädes till c:a
500 kbcm., försättes med 25 kbcm.^ättiksyra (95.$) och 25 gr.
natriumacetat samt kokas, då titansyran utfaller.
Widlitz, Ryssland, November 1898.
Om ljusets kemiska verkningar1).
Af Hugo Witt.
Den strålande energiens aktiniska verkningar har man först lärt
känna i solljuset och derför kallat dem »ljusverkningar». Inom fysiken
har man emellertid utsträckt begreppet »ljus» långt öfver det synliga
spektrums gränser, och en inskränkning mellan två bestämda våglängder
skulle innebära något mycket vilkorligt; det är bättre att, enär vi
numera uppfatta ljuset som en följd af elektromagnetiska jämvigtsstöringar,
beteckna hvarje elektromagnetisk jämvigtsstöring som ljus i vidsträcktare
mening, så framt den nämligen utöfvar »ljusverkningar». I sjelfva verket
finna vi, att det icke består någon väsentlig skilnad mellan t. ex. syrets
ozonisering i solljuset och i ett Siemens’ rör. I motsats mot t. ex.
solljusets termiska verkan yttrar sig ljusverkan deri, att först
molekylerna sjelfva förändras i sin byggnad, ofta derhän, att de sönderfalla,
hvarvid brottstyckena kunna ingå nya föreningar; medan deremot upp-
a) Hufvudsakligen efter en uppsats >Ueber Lichtwirkungen> af Max Boloff,
Z. phys. Ch. XXVI, 337 (1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
