Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
För att pröfva detta upphettades under en timmes tid till 155°
eqvivalenta mängder af racemisk mandelsyra [C6H5CH(OH)C02H] och
v-mentol [CIOHI9OH]. Härvid befanns, att ej all syra bildat ester med
mentolen. Denna del af syran isolerades och visade sig vara
venster-vridande syra. Häraf framgår sålunda att v-mentol lättare bildar
ester med h-mandelsyra än med v-mandelsyra. Sålunda åtminstone
ett uppslag till en ny metod att spalta racemisk mandelsyra.
Man hade nu väntat, att den bildade estern skulle vid förtvålning
lämna mentol och h-mandelsyra. Emellertid visade den vid
förtvålnin-gen erhållna mandelsyran en om ock svag så dock tydlig förmåga att
vrida polarisationsplanet åt venster. Detta föranledde förff. att repetera
försöket samt vid förtvålningen af de bildade estrarne använda
fraktionerad sådan. Detta försök lyckades väl, i det att den ena fraktionen
gaf h-mandelsyra, den andra v-syra.
Af stort intresse är Waldens undersökningar, företagna, som nämndes,
oberoende af Marckwalds och Mackenzies. Waldén har nämligen
kommit till ett liknande resultat ehuru med andra föreningar. Han har
försökt spalta racemisk brompropionsyrebromid [CH3CHBrCOBr] och
rCH3 — CH — C02H ~|
metylbärnstenss3^ra l l den förra med v-amyialkohol
L CH2 —C02HJ
den senare med v-amyljodid. En molekyl brompropionsyrebromid gaf
med en half mol. amylalkohol en blandning af estrar, som visade
vrid-ningsförmågan aD — + 3,20°. Vid ett andra försök togos 4 mol.
amylalkohol till en mol. bromid, och häraf resulterade en ester, som visade
vridningsförmågan «D = + 2,9ö. Sålunda har den första estern en
högre aktivitet, och detta tolkas så, att den består af en blandning af
racemisk ester och af h-brompropionsyrans ester, d. v. s. v-syran har
angripits före h-syran. Walden’s försök med metylbärnstenssyra gaf ett
analogt resultat.
Samtliga dessa undersökningar gifva vid handen, att man nu lyckats
finna ledtråden till en ny metod att spalta racemiska föreningar, en
metod som ännu blott äger teoretiskt intresse, men som i en framtid
måhända äfven skall blifva af praktisk betydelse [Berichte XXXII h. 13—14
1899].
Om Becquerelstrålar och om Polonium och Radium.
Af T. Ericson-Aurén.
År 1896 upptäckte Becquerel, att uran och dess föreningar ega
förmåga att utsända ett slags strålar, hvars egenskaper strax skola närmare
angifvas. Dessa strålar erhöllo efter upptäckaren namnet
Becquerelstrålar, men kallas af åtskilliga författare äfven uranstrålar. Sedermera
funno Herr och Fru Curie samt G. C. Schmidtl), att alla torhaltiga sub-
*) Compt. rend. 127 s. 175; 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
