Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täristiskt för naturligt silke. Metoden har fått stor användning i
praktiken, och i följd af konkurrensen har priset sjunkit från 2 kr. till
omkring 90 öre pr kg.
Af intresse är, att man med framgång sökt gifva bomull och andra
textilämnen sidenglans äfven på mekanisk väg. Kobert Deissler i
Trep-tow vid Berlin har uppfunnit en metod, som grundar sig på iakttagelsen,
att silkets glans beror på smala, Ijusreflekterande ytor, som äro
karaktäristiska för kokongtrådarna. Som man häraf kan sluta, höjes
visserligen glansen hos garn och tyger genom pressning, men når icke silkets,
emedan ytorna blifva för stora. Först försökte man taga ett noggrannt
galvanoplastiskt aftryck af en sidenväfnad och pressa annat tyg eller
garn därmed, då motsvarande små reflekterande ytor borde uppstå.
Denna metod att framställa en tryckplatta kan emellertid icke användas,
och därför försökte Deissler förse stålvalsar eller stålskifvor med fina och
i två riktningar gående refflor — så fina, att tjugu gå på en millimeter.
Genom kraftig pressning med sådana valsar uppstår på trådarna små
glatta ytor, hvilka gifva materialet en glans liknande silkets.
Synnerligen goda resultat lära ha erhållits genom kombination af mercerisering
och pressning.
Men äfven på andra sätt hafva textilkemisterna sökt gifva bomull
ett silkeliknande utseende. Magnier och Doerflinger i Paris voro de
första, som kommo på den idéen att förse bomullstrådar eller något annat
textilämne med ett glänsande Öfverdrag. De begagnade värdelösa siden
-affall, som löstes i ättiksyra eller oxalsyra. Bomullstrådarna leddes
genom en sådan silkeslosning, hvarefter Silket utfälldes och bildade ett
glänsande öfverdrag på tråden.
Senare hafva Srodbeck och Muller vid ett liknande förfaringssätt
begagnat sig af alkaliska lösningar för silket. Charles Brodbeck i Paris
hydratiserade bomull med utspädd svafvelsyra och behandlade den sedan
omväxlande med två lösningar, den första bestående af silke löst i
saltsyra, fosforsyra eller svafvelsyra, och den andra af en koncentrerad
lösning af silke i alkali eller kopparoxidammoniak eller nickeloxidammoniak.
Därefter utfälles silket i vatten och trådarna eller väfnaden glättas mekaniskt.
En metod, som bildar en öfvergång till framställningen af
konstgjordt silke i egentlig bemärkelse, begagnades först af H. Jacob och sedan
af Peter Jenny i Novara. I stället för med en lösning af naturligt silke
öfverdrogo de bomullen eller annan vegetabilisk tråd med kollodium,
nitrocellulosalösning. Ni trerad cellulosa behandlas med sin lika vikt
alkohol, blandningen löses i lösningar af kaustikt kali eller svafvelkalium,
väfnaden impregneras därmed och fälles med utspädd svafvelsyra. Denna
metod lär öfverträffa de förut omnämnda, produkten får en vacker glans
och låter bättre färga sig.
En sista grupp af surrogat för mullbärssilke bildar det s. k.
konstgjorda eller artificiella silket. Att på konstgjord väg framställa trådar,
som liknade silkets, betraktades länge som en vacker saga. Det var en
af dessa uppfinningar, som skulle stanna inom laboratoriet. Men sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
