Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Helt nyligen har Neue Photographische Gesellchaft fört i marknaden
pigmentfolier, i gult, rödt och blått för trefärgs bilder, afsedda att
öfverföras på papper. Det är celluloidfolier öfverdragna med en
gelatin-färghinna, som sensibiliseras med bikromatlösning. Efter kopieringen, som
sker genom celluloidhinnan under de motsvarande delnegativen, uttvättas
folierna med varmt vatten och torkas. Med detta fabrikat följer ett
öfver-föringspapper, som har den angenäma egenskapen att ej ändra sina
dimensioner, då det fuktas och åter torkas, hvarigenom en korrekt passning
möjliggöres. På detta papper öfverföras gelatinhinnorna ungefär på samma
sätt som vid pigmenttryckets dubbelöfverföring, först den gula och sedan
de öfriga; då underlaget är fullkomligt genomskinligt, är det lätt att
inpassa delbilderna. De försök, jag gjort med detta fabrikat, äro ännu ej
afslutade, men de ha visat fabrikatets brukbarhet.
Bättre resultat i fråga om färgernas återgifvande erhålles genom
transparenta färgbilder, dessa hafva äfven fördelen att kunna projekteras
med ett vanligt skioptikon till önskad storlek.
Under det att vid trefärgstrycket och trefärgsgummitrycket den
öfversta färgen lätt tar öfverhand på de underliggandes bekostnad,
undvikes vid de transparenta bilderna detta missförhållande. Dessutom är
det vida lättare att framställa sådana bilder.
Bland de metoder, jag försökt för att framställa transparenta
färgbilder, har följande lämnat ganska goda resultat.
Vanlig oframkallad celluloidfilms (ljusskadad eller förlegad sådan är
lika brukbar) badas i en 2- å 3-procentig kaliumbikromatlösning och
torkas. Den kopieras sedan genom celluloidhinnan under delnegativen
och framkallas i varmt vatten. Då det obelysta gelatinet är uttvättadt,
hvilket lätt synes, då bromsilfret är i hinnan, upplöses bromsilfret i ett
vanligt fixerbad och delbilderna tvättas för att aflägsna fixernatronet.
Emedan de olika delbilderna efter behandlingen med fixerbadet bli
glasklara, äro de svåra att skilja åt, det är därför rådligt att från början på
något sätt märka dem.
Den bakom grönfiltret tagna gelatinbilden, som skall vara röd, badas
i erytrosinlösning, den bakom rödfiltret tagna badas i en lösning af
echt-griin (ett grönblått färgämne) och den bakom blå violettfiltret tagna i
naftolgult. Färgämnet uppsuges då af gelatinhinnan i den mån denna
är tjock. På de ställen, där ljuset vid kopieringen kraftigast inverkat och
där gelatinhinnan följaktligen är tjockast, uppsuges mest färgämne, och
färgen får här sin största intensitet. På de ställen, där ljuset icke inverkat
och där följaktligen all gelatin är borttvättad, förblir hinnan glasklar.
Då hinnorna fått den riktiga färgintensiteten, hvilket pröfvas genom
att lägga dem tillsammans och betrakta dem i genomsikt, torkas de och
monteras mellan glasskifvor, så att de fullständigt täcka hvarandra, hvilket
ej erbjuder några svårigheter.
Utom ofvan nämnda förfaranden för delbildernas förening finnas
flera, som dock kunna betraktas som varianter af dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
