- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1905 /
79

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

Att bilda sig en åsikt om olika fabrikats ljusstyrka är, som man
väl kan förstå, en mycket enkel sak med tillhjälp af fotometern, men det
är i stället så mycket svårare att bedöma de olika fabrikatens värde med
afseende på hållbarheten. Man har konstruerat skakmaskiner af olika
slag, men alla lida af det felet att ge ytterst ojämna resultat. Så kan
exempelvis, af två absolut lika behandlade glödkroppar, den ena hålla
hundratals slag och den andra gå sönder efter några få. En annan
apparat består af en liten gummisäck af samma form som strumpan,
öfver hvilken en strumpa, som skall pröfvas, stjälpes; härefter inblåses
luft i säcken och man afläser, vid hvilket tryck strumpan spricker. Men
dessa metoder hafva det felet, att strumporna ej blifva utsatta för samma
åverkan som i praktiken, och på grund däraf kan man ej a priori
antaga, att den strumpa, som på hållfasthetsprofvaren visar största
hållfastheten, i praktiken är den bästa.

Om sockerbestämning i hvitbetor.

Af Axel Th. Höglund.

Då det gäller att bestämma sockerhalten i hvitbetor begagnar man
sig ofta af någon så kallad alkoholmetod. Antingen extraherar man med
alkohol en bestämd vikt (= normal vikten) af ett till en fin salfva målet
betprof (— betbrei) i en lämplig Soxhlefs ex tr aktionsapparat, hvarefter
sockerhalten genom polarisation bestämmes i det till bestämd volym
(100 cm.3) afpassade och filtrerade extraktet, eller också digererar man
med alkohol en likaledes gifven vikt betbrei vid 75°—80° C. Sedan
digestionen afslutats och volymen bragts till ett bestämdt mått, filtreras
lösningen och polariseras. Vid dylika undersökningar har jag observerat,
att man icke alltid erhåller samma resultat, om rnan polariserar den
först erhållna delen af filtratet eller en senare del. Efter hand som
filtratets mängd ökas, stiger polarisationen något. Detta förhållande
kunde ju bero på, att alkohollösningen så småningom indunstar och
därigenom blifver allt mer sockerrik. Då emellertid ökningen i
polarisation vid något närmare granskning befanns för stor i förhållande till
den möjliga afdunstningen af alkohol, beslöt jag att undersöka
filtrer-papperets förhållande till den alkoholiska sockerlösningen.

För detta ändamål bereddes först en spritblandning af sp. vikten
0.8775 vid 15° C. Denna, som innehöll 68 vikts- eller 75 volym-procent
ren alkohol, motsvarar ungefär den spritblandning, som uppkommer, då
alkohol af 90 vol.-procent blandas med normalvikten betbrei till 100 cm A
I en half liter af denna sprit löstes ungefär 22 gr. bästa raffinadsocker
fullständigt och klart. Lösningen polariserade vid 20° C. 17.65 på
VentzJces skala, då den utan att filtreras fylldes direkt i ett 200 mm.
långt polarisationsrör. Därefter hälldes 40 cm.3 af lösningen i en 80
mm. vid tratt, som var väl belagd med ett enkelt filtrum n:o 8 af
Grycksbo tillverkning. Polarisationsröret, som var väl rengjordt och
torkadt samt tillslutet i ena ändan, ställdes upprätt med den öppna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1905/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free