Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
25 g. fasta fettsyror, hufvudsakligen palmitinsyra; efter ytterligare
tillsats af svafvelsyra kunde vidare 2 g. syror extraheras med eter; de
utgjorde en blandning af lägre, illaluktande fettsyror och en liten kvantitet
azelainsyra C02H—(CH2)7—C02H. Den sistnämnda är tydligen
uppkommen genom oxidätiv spjälkning af oljsyran.
Hvad syrsättningsmekanismen beträffar, kasta måhända G. Harries
arbeten (10) öfver ozonisering af organiska ämnen något ljus öfver
densamma. Omättade kroppar addera först 3 atomer syre vid
dubbelbindningen; särskildt för olj syran är visadt, att den först ger ozoniden
CH3.(CH2)7CH—CH(CH2).COOH, som med vatten gifver nonylaldehyd
\/
pelargonsyra, azelainsyra och den senares halfaldehyd.
De sparsamma och oklara resultat, som vår nästan enda föregångare
Gröger (11) har kommit till,2) hafva genom våra försök fått en viss
bekräftelse och visa sig vid ett kvantitativt studium af oxidationen ej
vara utan intresse. Det är nämligen tydligt, att under det den intakta
fettsyremolekylen är ganska svårtillgänglig för oxidation, försvinner
stabiliteten, så fort det första angreppet är gjordt; har förbränningen börjat
på en kant af molekylen, så går det sedan raskt vidare till fullständig
omvandling i kolsyra och vatten. Just emedan mellanprodukterna äro
lättare tillgängliga för syrsättning än fettet själft, finnas de alltid endast
i försvinnande mängd. Det blir därför nödvändigt att på omvägen öfver
de halogensubstituerade fettsyrorna gripa de första mellanprodukterna, för
att kunna fastställa deras förhållande vid fortsatt oxidation.
Försöksmaterial och erfarenhet, som vi för närvarande äga, gifva oss följande
föreställning om reservfettets öde i groddplantan:
I fettsyremolekylen ingå såsom första följd af oxidationen ett mindre
antal hydroxylgrupper, hvarefter molekylen faller sönder. De brottstycken,
som innehålla hydroxylerna, användas som byggnadsmaterial för synteser
till kolhydrat o. d., under det att öfriga mindre spjälkningsprodukter äro
bestämda till fullständig förbränning, i det att de successivt uppoxidera
sin ändställda kolatom till karboxyl och sedan af spjälka den i form af
kolsyra. På analogt sätt sönderfalla också steg för steg de 2-basiska
syrorna af oxalsyreserien, hvilka under bestämda förhållanden uppstå
ur fett erna.
Systematiska försök att följa fettsyrornas fysiologiska omsättningar
med hjälp af växternas enzymer äro ännu ej utförda. Det enda som
hittills förelåg var ett kort meddelande af Mazé (12), att han i rif massa
af ricinusfrön fann en ökning af reducerande kolhydrat. Emellertid är
vid hans försök närvaron af lefvande celler knappast utesluten och ej
heller en motsvarande fettminskning konstaterad.
Själfva hafva vi anställt dylika försök med cellfri pressaft af fettrika
frön (raps) på olika groningsstadier. Bland dessa må följande anföras:
2) Utom de vanliga lägre fettsyrorna’angifver Gröger 2 mellanprodukter, af
hvilka den ena skulle vara en oxivaleriansyra, den andra en dioxipalmitinsyrá, men
hvilkas verkliga natur ännu är mycket oviss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
