Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
System, som uppfylla dessa allmänna villkor, äro i själfva verket
ofantligt vanliga. Öfver allt i naturen, inom industri- och
fabriksverksamheten, på våra laboratorier och särskildt inom den organiska och
organiserade materien — lifsfunktionernas bärare — möta vi kolloidala
lösningar. Det bör därför knappast förvåna oss, att man allt mer
kommit till insikt om, att kännedomen om dessa substansers egenskaper och
de allmänna lagar, som gälla inom de kolloidala systemen bör vara af
fundamental betydelse för lösandet af otaliga problem inom de rena och
tillämpade naturvetenskaperna.
Allmänna egenskaper och lagar finna vi lättast genom abstraktion,
d. v. s. på den experimentella forskningens språk öfversatt genom
undersökningar med rena försöksbetingelser. De i alla afseenden bäst studerade
och i kemiskt hänseende enklast reagerande af de enkla ämnena äro
metallerna. Det antagandet ligger därför nära till hands, att ett ingående
studium af de kolloidala metallösningarna bör vara särskildt ägnadt att
bringa ljus öfver hithörande frågor. Så har också varit fallet. Vi äro
redan i besittning af viktiga lagar, vunna under sådant arbete, och ha
all anledning hoppas, att fortsatt forskning i denna riktning skall i
väsentlig grad fördjupa och utvidga vår kunskap om de kolloidala systemen.
Jag har här stillatigande förutsatt, att vi i hvarje fall äga medel
att realisera den kolloidala fördelningen af en godtycklig metall i ett
godtyckligt medium. Så har ej alltid varit fallet.
Den först kända kolloidala metallen guld framställdes väl redan
1857 på kemisk väg — i obeständig form — af Faraday och följdes
af de öfriga ädelmetallerna i vattenlösning: platina, silfver, kvicksilfver,
wismut och koppar, men lösningen af problemet i sin allmänna form
ha vi först vunnit genom att ta i vår tjänst den villiga och formbara
elektriska energien — genom upptäckten och utvecklingen af
den elektriska kolloidsyntesen.
Åstadkommer man mellan tvänne stycken af ett i elektriskt
hänseende tillräckligt ledande material, som hålles nedsänkt i en vätska,
en elektrisk urladdning, så utsättas elektroderna för en mer eller mindre
hastig sönderdelning eller förstoftning — på tyska »Zerstäubung». Denna
företeelse iakttogs tillfälligtvis först af de forskare, som sysselsatte sig
med studiet af den elektriska ljusbågen och har ofta omnämnts i detta
sammanhang. Anknytande sina försök till dessa iakttagelser gjorde
Bredig1) den viktiga upptäckten, att vid tillräcklig renhet hos mediet
(i detta fall vatten) förstoftningsprodukterna af vissa metaller kunna
erhållas varaktigt suspenderade, d. v. s. kolloidalt »lösta». Äfven i detta
fall var det egentligen ädelmetallerna man lyckades få i kolloidal form,
nämligen guld, silfver, platinametallerna och kadmium. Senare försök
af militzer2) och Bredig2*) själf att utveckla denna metod kröntes icke
med synnerligen stor framgång. Metodens svagheter framträdde särskildt
’) Zeitschr. f. angew. Chem. 1898, 951. Zeitschr. f. phys. Chem. 32, s. 127
(1902).
2) Ber. d. Deutschen chem. Gesellsch. 39, s. 1929—35 (1902).
3) G. Bredig, Anorganische Fermente,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
