Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Om Skandium.
Af O. Widman.
Skandium är det yngsta af alla af svenskar upptäckta säkra
element. Det är visserligen ej årsbarn med Kemistsamfundet men ej heller
mycket äldre. Det upptäcktes 1879 af L. F. Nilson, som då tillhörde
Upsala, men sedan skulle blifva en så framstående och intresserad
ledamot af Kemistsamfundet. Historien om skandiums upptäckt är i
korthet följande:
År 1860 hade d. v. professorn i kemi i Lund, sedermera
generaldirektören Berlin, gjort den för jordartskemien ytterst fruktbärande
iakttagelsen, att de s. k. gadolinitmetallernas nitrat vid
smältningstempera-tur visa olika grad af sönderdelbarhet. Med hjälp af en härpå grundad
metod hade han ock lyckats ur den af Mosander här i Stockholm 1843
upptäckta erbinjorden isolera yttrium. Enligt samma metod fann den
utmärkte schweiziske forskaren Marignac år 1878, att erbinjorden
innehöll ännu en annan färglös jordart, som han efter Ytter by, gadolinitens
fyndort, kallade ytterbin. M. kunde dock i brist på material ej vidare
fullfölja undersökningen, men uppmanade andra kemister, som
tilläfventyrs hade bättre tillgång till gadolinit, att göra det. Nilson upptog
ämnet genast och efter några månader kunde han icke blott bekräfta
Marignac s upptäckt, utan han hade äfven erhållit ytterbinen ren från
erbinjord och bestämt dess atom vikt apprixamativt till 174. Men han
hade ock gjort en annan märkligare upptäckt. Vid nitratafdrifningarna,
då de drefvos långt, fick han vid lösning alltid en återstod af basiskt
nitrat. Då atomviktsbestämningar gjordes på den häri ingående jorden
befunnos de utfalla betydligt lägre än för ytterbinen. Atomvikterna,
beräknade på trevärdigt grundämne, sjönko hastigt från 174 ned till 1347
där Nilson f. t. måste stanna i brist på material. Det var emellertid
klart, att detta måste bero på närvaron af ett nytt grundämne med
jämförelsevis mycket låg atom vikt. Oxiden liksom äfven lösningarna voro
färglösa och företedde inga absorptionsband. Prof. Thalén underkastade
preparatet en spektralanalytisk undersökning och frapperades genast af
dess granna, lysande spektrum, sorn innehöll ett trettiotal nya linier,
olika med ytterbinens och andra kända metallers. Nilson benämnde
grundämnet Skandium »med hänsyn till dess förekomst i gadolinit eller
euxenit, som hittills endast blifvit funna å Skandinaviska halfön».
Nilson’s första uppsats i mars 1879 hade karaktären af ett
före-löpande meddelande. Under sommaren måste han af hälsoskäl afbryta
undersökningen. Cleve hade emellertid samtidigt under arbete en stor
kvantitet gadolinit (4 kg.), och tog f. ö. snart icke mindre än 15 kg.
yttrotitanit eller s. k. keilhauit under bearbetning. På de därur erhållna
betydliga jordartsmängderna kunde han drifva fraktioneringarna vida längre
än hvad som varit möjligt för Nilson, och genom ett forceradt arbete
under sommaren var det för honom möjligt att redan till Vetenskapsaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
