- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjuguandra årgången. 1910 /
86

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

seende. Kolsyrehaltigt vatten är ju i naturen det viktigaste agenset vid
silikatförvittringen såväl som vid upplösning af kalcium- och andra
svårlösliga karbonat, samt utgör tillika det viktigaste lösningsmedlet vich
växternas näringsupptagande ur jordlagren. Och på det tekniska
området har man behof af en bekväm metod för bestämning af kolsyra i
vatten, exempelvis ,då man vill rena hårdt vatten för ångpannor,
tvättinrättningar o. s. v.

Vid undersökning af kolsyrehalten i vanligt vattenl brukar man
som bekant bestämma dels den »fria och half bundna .»(d. v. s. hälften
af den i form af kalcium- och magnesium bikarbonat befintliga), dels den
mot vattnets kalcium- och magnesiumkar bona thalt svarande kolsyran.
För den förra bestämningen har man vanligen användt ett af
Petten-Jcofer angifvet förfarande. Då emellertid detta dels är tämligen
omständligt, dels icke alltid (särskildt i närvaro af magnesiumsalter) tillräckligt
tillförlitligt2 har jag sedan flera år tillbaka sökt att äfven i detta fall
tillämpa den Winkler ska titreringsmetoden. Det har då visat sig, att
den af vattnets magnesiumhalt härrörande svårigheten att få ett skarpt
ti treringsresultat, kan öfvervinnas genom tillsats af rörsocker, som
antagligen förmår hindra magnesiumhydratets utfällande eller åtminstone
bibehålla detsamma i titrerbart tillstånd. Mitt förfarande har härigenom
blifvit följande:

200 cm.3 vatten försättas i en Erlenmeyerkolf af jenaglas (med
hänsyn till luftkolsyran ej större än 300 cm.3) med 20—30 cm.3
bariurnklo-ridlösning, hvari förut c:a 10 g. rent, syrefritt rörsocker upplösts. Därpå
tillsättes titrerad barytlösning i något öfverskott, kolfven tillslutes med
en ren kautschukpropp och får under omsvängning några gånger stå 1/2
till l timme, eller tills den i början vanligen flockiga och voluminösa
fällningen blifvit tung och kristallinisk, hvarefter återtitrering med klor
vätesyra och fenolftalein kan företagas.

Härvarande ledningsvatten (borrbrunnsvatten ur Uppsalaågen) har vid
undersökning enligt denna metod vid olika tillfällen visat en kolsyrehalt
växlande mellan 112 och 118,5 mg. pr liter.

6. Bestämning af »karbonathårdheten» och af fri

kolsyra i vatten.

Den af gammalt för bestämmande af kalcium- och
magnesiumkar-bonathalten i vatten begagnade metoden3 består som bekant däri, att
vattnet kokas l/2 å l timme, då CaC03 och MgC03 utfalla, hvarefter
man i filtratet bestämmer den »kvarstående» eller »permanenta»
hårdheten. Denna metod måste dock i allmänhet gifva för låga resultat.
Genom beräkning finner man, att redan kalciumkarbonatets löslighet i
rent vatten betingar ett minus af c:a l»hårdhetsgrad» 4 hvartill kommer,
att vid kokningen MgC03 utfaller ännu ofullständigare än CaCO3. Bägge

1 Jag frånser här egentliga mineralvatten med en ansenligare halt af
järn-resp. alkalikarbonat.

2 Se härom Bruhns i Zeitschr. f. anal. Ghemie 45,473 (1906).

3 Se t. ex. Fresenii handbok bd II, s. 184 och 226.

4 Ig. CaO pr. hektoliter vatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1910/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free