Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Denna sammansättning motsvarar en terpenalkohol, C10 H17 OH,
som har en beräknad sammansättning af:
H ^11,69 %.
C = 77,89 »
O == 10,42 »
100,00 %.
Smältpunkten å den funna kroppen var 207°, korrigerad temperatur.
Substansen började sublimera redan vid 190°, och kokpunkten låg så
nära smältpunkten, att med de små mängder, som stodo till vårt
förfogande, det ej var möjligt att bestämma densamma.
Vid undersökning på dess optiska vridningsförmåga befanns den
vara optiskt inaktiv.
Sammansättning och egenskaper med undantag af vridningen
angifva den undersökta kroppen såsom borneol. Då emellertid det är väl
tänkbart, att denna inaktivitet har uppkommit vid sulfitkokningen, torde
man ej kunna fästa någon vikt vid denna omständighet, då det gäller
frågan om substansens ursprungliga form. Då isoborneol har en 5°
högre kokpunkt, kan substansen ej utgöras af denna kropp, som i öfrigt
är mycket lik borneol. Möjligt vore emellertid att en blandning af båda
förelåge, hvilket först kan afgöras, då vi få tillgång på mera råmaterial.
Men äfven efter vunnen klarhet härom kan man dock icke med
säkerhet veta, hvilken form borneol har i själfva trädet.
Det må här erinras om att Armstrong och Tilden (Ber. Ber. XII s.
1755 (1879) hafva funnit, att om terpentinolja (fransk såväl som
amerikansk) skakas med konc. svafvelsyra i lämpligt förhållande, tills ett
destillat af blandningen blir optiskt inaktivt, så erhålles vid destillation
af de uppkomna polyterpenerna en kristalliserbar förening, som befanns
vara borneol. Denna, borneol var äfven optiskt inaktiv.
Det är knappast antagligt, att den af oss undersökta borneol
uppkommit vid jäsning af sulfitluten, utan den har sannolikt funnits i
luten redan fore jäsningen. Antagligast är att borneol, såsom acetat
eller till äfventyrs bunden vid en högre fettsyra, finnes i själfva vedens
eteriska olja.
Om denna är, såvidt vi veta, intet förut kändt. De coniferoljor,
som förekomma i handeln, stamma väl utan undantag från destillation af
barr och årsskott med vattenångor. Dylik olja synes alltid innehålla
bornylacetat, som har en lukt af barrskog, äfvensom understundom
fri borneol. Så innehöll t. ex. oljan af Pinus maritima enligt E. Belloni
(Ghem. Zentralblatt 1906 I 1552) l-borneol. Oljan af Abies sibirica
innehöll enligt P. G. Gobulev (Journ. Russ. Phys. Chem. Ges. 36, 1005
o. 1096) bornylacetat och fri borneol. Tallbärrsolja undersökt af
Schimmel och C:o gaf omkring 6 procent borneol men en esterhalt af endast
omkring 2,5 procent (Bour e-Sertr and fils Berichte 1910 s. 145). J.
Swenholt fann i åtskilliga coniferoljor en esterhalt från 6—18 %
(Roure-jBertrand fils Ber. 1910 s. 145). Antagligen har bornylacetat
saponi-fjerats vid sulfitkokningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
