Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
hafva således ganska lika egenskaper, som gör det svårt att skilja dem
åt. W. har dock lyckats påvisa, att man kan skilja dem med
amylalkohol ; cyanin är icke lösligt i densamma, medan cyanidin är lättlösligt
däri. Han har vidare lyckats påvisa, att intet enda anthocyan löses i
amylalkohol, förrän det genom hydrolys med syror spaltats i sockerarten och
det egentliga färgämnet, anthocyanidinet enligt W:s nomenklatur.
Denna första afhandling om blåklintens anthocyan publicerade W.
redan år 1913. Under 1914 fortsattes arbetet med en hel mängd andra
blommor, närmast med rosor. Härvid använde han genast de
förut omnämnda oxoniumsalternas förmåga att kristallisera i väl
utbildade kristaller. Intorkade och pulveriserade blomblad af Rosa gallica
extraherades med metylalkoholisk saltsyra. Liksom blåklinten affärgades
också detta rosextrakt. Ur lösningen fälldes pigmentet med eter men
var mycket förorenadt af gummi och växtslem; genom behandling med
ättiksyra vid närvaro af metylalkohol och saltsyra renades det dock. De
först olösliga biprodukterna gå därvid i lösning, färgämnet också, men
endast detta senare kristalliserar därur efter 24 timmer. Den så erhållna
anthocyaninkloriden* visade sig absolut identisk med den ur blåklinten
erhållna till såväl kristallform som färg, löslighet m, fl. egenskaper. Så
t. ex. löstes i 1,5 % saltsyra 0,0053 gr. klorid erhållen ur ros och 0,0055
gr. klorid erhållen ur blåklint. För att ytterligare jämföra dem har W.
of ver fört den ur rosor erhållna cyaninkloriden till cyanidinklorid genom
hydrolys med syror. Den stämde också fullständigt öfverens med den af
W. och hans medhjälpare Everest ur blåklinten erhållna cyanidinkloriden.
W. har vidare med Mallison undersökt lingonens röda färg. De
utgingo från 138 kg. bär, men använde endast deras skal. Därigenom
nedgick vikten till 34 kg. eller 8,2 kg., uträknadt som torrsubstans. De
torkade skalen extraherades med ättiksyra, och färgen renades genom
fällning med eter. Den sista rensningsoperationen skedde med tillhjälp af
pikrinsyra, ett medel, som han ofta användt i det följande. Pikratet
kristalliserar nämligen i synnerligen rena och välutbildade kristaller. För
lingonens pigment föreslår W. namnet idsein. Lingonens röda färg
uppstår därigenom, att idseinet adderar eri växtsyra till ett slags salt, ett
s. k. oxoniurnsalt. Enligt undersökningar, som utförts bland andra af
vår sekreterare/ framgår det, att pigmentet icke är bundet vid endast
en syra, utan vid minst trenne. Man har nämligen funnit bensoesyra,
citronsyra och garfsyra. Ida3inpikratet var lösligt i metylalkohol och
Öfverfördes till klorid vid behandling med metylalkoholisk saltsyra.
Klo-riden erhölls vackert kristalliserad. Den skilde sig emellertid något från
cyaninkloriden i fråga om löslighet. I förhållande till profvet med
amylalkohol, det s. k. Erdmannska profvet, står den mellan cyaninet och
cyanidinet, i det att den är något, till 1/10, löslig i amylalkoholen.
Vidare gaf cyaninkloriden blåfärgning med soda, idadinkloriden ger
däremot violettfärgning. Dessa olikheter finna sin förklaring däri, att, medan
cyaninet är en diglukosid, är idseinet en monoglukosid, och sockerarten
är ej glukos, utan galaktos. (Forts.)
1 Denna tidskrift, N:o 7, 1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
