Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 15 mars 1918 - Kolloiderna i tekniken. Af Sven Odén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Kolloiderna i tekniken.
Af Sven Oden. (Forts. fr. XXX, 33).
En originell kondensationsmetod har slutligen uppfunnits af 1. Nordlund,
som genom hastig afkylning af kvicksilfver i gasform och genom
insprutning af den öfverhettade ångan i en fin stråle i det afkylda
dispersions-medlet erhållit kolloider.
Bildningen af våra leror ger ett utmärkt exempel på en
dispersions-metod. Genom erosionen (frost, rinnande vatten, glacialerosion) malas
bergarterna sönder till ett fint pulver, hvilket uppslammas i floderna
och hvarur sedermera lerorna framgå som koagulations- eller
sedimenta-tionsprodukter. Att man äfven kan få svafvel i kolloidal lösning genom
rifning, framgår af undersökningar, som utförts af N. Pihlblad.
Hvad kolloidalt guld beträffar, så är en dylik rif- och malningsmetod så
pass gammal som sedan 1672, J. Langellot i sin »filosofiska kvarn»2 genom
månadslång rifning af guld erhöll rosafärgade kolloida guldlösningar.
Den elektriska kolloidsyntesen (Bredig, Svedberg), slutligen, hvarvid
urladdningar mellan elektroder af de ämnen, som skola dispergeras, får
äga rum i dispersionsmedlet, torde väl äfven lämpligast få inrangeras
bland den sista klassen framställningsmetoder (dispersionsmetoderna).
Vi ha hittills hufvudsakligen fäst oss vid en kolloid lösning eller, som
man också säger, sol och skola nu med några ord beröra en annan typ:
gelerna. Under det att hos en äkta lösning endast genom
öfverskri-dande af löslighetsgränsen, genom afdunstning eller temperaturändring
det lösta kan bringas till att afskiljas (vanligen kristallisation) och denna
separation alltid blir ofullständig, emedan en hel del fortfar att förbli
löst i »moderluten», kan hos solerna den dispersa fasen genom olika
medel bringas att fullständigt afskiljas. Man kallar detta för kolloidens
koagulation,8 och den utskilda massan benämnes gel, ehuru detta namn
i hufvudsak förbindes med sådana kolloider, kvilka visa en fastare
ge-latinartad konsistens, hvaraf äfven namnet.4 Koagulationen kan, som
redan inledningsvis nämnts, förorsakas af olika inverkningar. Viktigast
torde vara: temperaturändringar, salttillsatser och koncentrering. Så
koagulera exempelvis flodernas lerpartiklar vid utlopp i hafvet genom
den därstädes större salthalten, hvarigenom många s. k. deltabildningar
uppstå.
Som motsats till kolloider ha länge gällt kristalloider, d. v. s. sådana
ämnen, som kunna kristallisera. Detta är oriktigt, emedan äfven kri-
1 Sv. Pat. N:o 27611 (1908).
2 Citeradt från Benedicks i Koll. Beih. 4, 260 (1913).
3 I vissa fall fullständigt, hvarvid »fraktionerad koagulation» äger rum. Härom
samt om kolloidernas stabilitet se Sv. Kem. Tidskr. 24, (1912).
4 Namnet »geb brukades först för »stelnade» kolloida lösningar. Något strängt
vetenskapligt begrepp utgör det icke, och dess betydelse formuleras hos olika
författare olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
