Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
aluminiumsulfat pr 10,000 delar vatten jämte öfriga icke bestämda
beståndsdelar. Någon uppmärksamhet ägnades ej detta vatten, som
användes i kopparextraktionsverket för läkning af rostgodset.
Inom Super fosfat bolagets område invid dess fabrik för lerjordssalter
funnos vid nämnda tidpunkt ett par borrhål, ur hvilka vatten för ångr
pannebehov pumpades upp. Ett af dessa hål lämnade ett vatten med
tydligt sur reaktion äfven efter kokning, hvarför det icke kunde användas
i ångpannorna annat än efter rening. Jag utförde ett par kvantitativa
analyser därå med några månaders mellanrum från det att vattnet togs
i bruk och fann då att sammansättningen hos saltmängden växlade
icke obetydligt vid de bägge tillfällena. Enär jag icke har kvar mera
än den ena analysen, anföras här inga kvantiteter, utan blott att
vattnet höll svavelsyra och fosforsyra i betydande mängd samt litet kiselsyra
och icke obetydligt med klor. Af baser funnos natron, lerjord, järnoxidul
(betydligt), manganoxidul (i ringa mängd), kalk och magnesia (betydligt)
m. m. Vattnet var mest likt Ronnebyvattnet, utom beträffande den
betydliga fosforsyrehalten. Det påstods visserligen att denna skulle
härröra från en på ett par tiotal meter från borrhålet belägen ugn, hvari
fosforsyra inkokades, men detta torde vara uteslutet, enär ugnen var
invändigt klädd med blyplåt och eftersom borrhålet var flera tiotal meter
djupt, hvartill kom att de sista tiotalen meter gingo ner i fast sandsten.
Vattnet är därför enligt all sannolikhet ett naturligt fosforsyrevatten,
således af sällsynt och måhända värdefullt slag. Sedan jag meddelat
livmedicus J. Hafström, som då var brunnsläkare i Hälsan vid
Hälsingborg, analysen, föreskref han för vissa fall sådant vatten, dels enbart,
dels i blandning med Sofiavatten (se längre fram), men därutöfver har
det mig veterligen icke funnit användning. Järnhaltigt fosforsyrevatten hör
till läkemedlen och artificiellt pyrofosforsyradt vatten säljes fortfarande
sparsamt som sådant i vårt land.
Sofiakällan i Hälsingborg.
I Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar, band IV, n:o 10,
n:o 52, meddelas från mötet den 6 mars 1879 af E. Erdman i en
artikel om »Salthaltigt vatten ur Triaslagren vid brunnsborrningar i
Helsingborg», att för stadens räkning under åren 1877—1878 företogos
några djupborrningar i ändamål att erhålla dricksvatten. Vid det s. k.
Fisktorget, på 134 meter från dåvarande hafsstrand och på 10 fots höjd
öfver hafsytan påträffades först vid obetydligt djup »ett godt, friskt
dricksvatten», men då man icke var tillfredsställd med den kvantitet,
som borrbrunnen lämnade, fortsattes borrningen genom den kolförande
formationens alla här befintliga lager in i de därunder liggande
trias-lagren (röd lera, röd sandsten m. m.). Vid c:a 106 meters djup under
jordytan »framkvällde ur borrhålet en betydligt starkare vattenström,
kastande vattnet (enligt uppgift) flera tiotal fot högt i Inf ten», men detta
vatten var »till den grad saltbemängdt att det var fullkomligt
onjutbart». Detta vatten rann ännu i slutet på 1880-talet i oförminskad
styrka samt undersöktes då af mig på uppdrag af konsul N. Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
