Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Äfven i detta fall utgöra således de i hufvudstaden utförda analyserna
en oproportionerligt stor bråkdel af totalantalet i hela landet
undersökta prof.
Det är synnerligen anmärkningsvärdt, att de i K. instruktionen af d,
7 dec. 1906 föreskrifna metoderna (»tiacet»- och »svafveldioxidmetoden»)
blott kommit till användning i ganska ringa utsträckning. Detta
framgår ur följande sammanställning, i hvilken de under »kern. stationer»,
resp. »apotek» anförda siffrorna angifva antalet enligt de
författningsenliga metoderna undersökta prof, uttryckt i procent af hela antalet vid
laboratorier af samma kategori (d. v. s. kern. stationer, resp. apotek)
utförda arsenikundersökningar.
Ar Kern. stationer Apotek
1907 ..................... 11 X 13 %
1908 ..................... 10 » 11 »
1909—12..................... 6—9» c:a 8 »
1913 ..................... 23 » uppgifter saknas
1914...................... 22 » » »
Orsakerna till de författningsenliga metodernas relativt ringa
användning torde vara dels allmänhetens ovillighet att betala det högre pris,
som betingas af en analys enligt någon af dessa metoder, dels en pä
många håll fast rotad öfvertygelse om den gamla spegelmetodens större
»känslighet», säkerligen ofta förenad med föreställningen att den nya
giftstadgans (af 1906) bestämmelser äro alldeles för »liberala», och
slutligen åtskilliga laboratorieföreståndares motvilja mot de nya metoderna
och förkärlek för de gamla (Fresenius-Babos och Marshs), hvilken
tydligt nog kommer till synes i många af svaren på kommissionens
rundskrifvelse. Att de författningsenliga metoderna under 1913 och 1914
användts i betydligt större utsträckning än förut, finner sin förklaring i
de 1913 utfärdade förordningar enligt hvilka dels intyg om
arsenikundersökning enligt ej författningsenlig metod skall förses med anteckning
om att det ej äger giltighet enligt giftstadgan, dels användande af
oljefärg, hvars arsenikhalt öfverskrider en viss gräns, förbjudes. Sistnämnda
förordning föranledde omedelbart en betydlig ökning af antalet enligt
författningsenliga metoder undersökta prof af oljefärg (vid de kemiska
stationerna 1616 prof år 1913 mot 244 prof närmast föregående år).
För genomförandet af flera af de undersökningar, som planerats af
kommissionen, var det ett oeftergifligt villkor att vara i besittning af
fullkomligt tillförlitliga analytiska metoder för bestämning af såväl mycket
små arsenikmängder (af storhetsordningen 0,ooi mg) som större sädana,
och detta oberoende af den föreningsform, hvari arseniken förekom, och
af närvaron af andra, framför allt organiska ämnen. Såväl prof. Bang
som föredraganden voro därför under flera år sysselsatta med omfattande
analytiskt-metodologiska arbeten, hvilka resulterade i ett antal metoder,
medelst hvilka hela det stora området från 0,0002 till 200 mg As under
alla omständigheter kan behärskas med fullkomlig säkerhet. Åtskilliga
iakttagelser, som gjordes under detta arbete, förde till den öfvertygelsen,
att de f. n. föreskrifna metoderna för bestämning af varuprofs
arsenikhalt i många fall måste gifva ganska bristfälliga resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
