Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter studier i Uppsala h. elementarläroverk blef han student i Uppsala 1863,
fil. kand. 1870, fil. dr 1873, docent i mineralogi och geologi s. å.
Som mineralog var han med på Spetsbergsexpeditionen 1868 och på den
expedition som 1871 sändes till Grönland för att af hämta de af
Nordenskiöld 1870 funna märkliga meteoriterna (jämför denna tidskrift årg.
1916, 102), som nu förvaras framför Naturhistoriska riksmuseet vid
Frescati och vid närmare undersökning befunnits vara af telluriskt ursprung,
något som ökar fyndets värde, enär telluriskt järn då ej ännu anträffats
på jorden, om ock järnmeteoriter ej äro så sällsynta. Det största blocket
väger omkring 25 ton. Äfven deltog han samma år i zoologiska
hafsundersökningar. Under ett par somrar utförde Nauckhoff sedermera
geologiska undersökningar i olika delar af vårt land och var en gång
anlitad att undersöka järnmalmsfyndighet er i Hvita Ryssland, hvilka
hembjudits ett svenskt konsortium såsom enligt ryska fackmäns omdöme
synnerligen mäktiga men af N. konstaterades vara dioritlager. Efter
några års tjänstledighet från docenturen hvarunder han bl. a. innehade
en befattning som kemist i Smedjebacken, lämnade han på allvar
unviversitetet och ingick 1874 i Grängesbergsbolagets tjänst, till en början som
grufingenjör, tills han 1893 blef föreståndare för den 1891 anlagda
dynamitfabriken i Grängesberg, i hvilken befattning han kvarstod till 1914. Under
hans ledning utvecklades tillverkningen på storartadt sätt från 50 till 800
ton dynamit om året. Under Grängesbergstiden erhöll han flera
kommunala förtroendeuppdrag och var äfven ledamot af Kopparbergs läns
landsting. Efter att hafva lämnat Grängesberg slog han sig 1914 ner vid
Uttran i närheten af Stockholm. Det blef honom förunnadt att på gamla
dagar fullfölja sin ungdoms studier, i det han på Riksmuseets
mineralogiska afdelning biträdde med ordnandet af dess samlingar, särskildt
dem, som han själf varit behjälplig att hemföra från Spetsbergen och
Grönland. Han dog på Uttran 31 mars 1919, efterlämnande minnet af
en flärdfri, varmhjärtad och vänlig man, afhållen af alla, som kommo i
beröring med honom. Han var ledamot af Kemistsamfundet från 1895.
R. V. O. 1905. Närmast sörjande äro hans hustru Clara Olava
Sandström, 6 söner och 3 döttrar. Bland sönerna märkes Sigurd, hvilken
såsom disponent för Vintervikens nitroglycerinfabrik kan sägas hafva
trädt i faderns fotspår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
