Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KÄRRBLOMMAN - 5. Mörkamo marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dylik plats fir det ödsligaste man kan se, då man ensam färdas öfver den. De
grå stånden stå öfvergifna och tomma — endast här och der ser man en papperslapp
. efter någon konfektpåse, eller några lerbitar efter sönderslagna lerfat, som märken efter
”mensklig konstflit,” ligga glömda och förtrampade i den kala ljungen.
Mörkamo marknad förbytte dock scenen; då trädde aktörerna opp och allt var lif
och rörelse midt i vilda skogen. Då kokades kaffe och iskänktes bränvin i hvar vrå, och
ett torp, som låg inne i skogen, var skådeplatsen för mera förädlande nöjen. I torpets
fähus förevisades en björn, som också, klädd i randiga buldansbyxor, efter positivets
skrällande toner och ”musikens takt” dansade, ledd af en skojare klädd i en afnött lifrock
af svart bomullssammet med rödskiftande silfvergaloner i sömmame. Men inuti stugan,
som var temligen rymlig, förehades ett ännu ädlare folknöje. Flera pojkar och karlar
stodo som förpostkedjor åt alla håll och ”poade” då länsmannen nalkades, så att han
aldrig kunde hitta på ägget. Der inne var ett slagbord uppslaget och en herre med
glasögon stod vid ena ändan af en tafla, som då det ”poades” sammanrullades, så att då
länsmannen steg in herm med glasögonen, som hade pass som galanterihandlande,
sysselsatte sig med att uppvisa ett par glasögon med stålbågar och gjutna glas. Torpet hade
efter denna användning fatt namnet ”Lilla Hund” och var ett mycket besökt ställe, som,
tack vare. den Svenska lagvisheten, frodades, som galanterihandlanden behagade uttrycka
sig, midt för näsan på både fiskal och länsman.
Uté på marknaden sorlade folket och rörde sig mellan stånden, som glittrade med
speglar och tennskålar och fula fruar och rödnäsiga herrar och Vestgötahandlande, som
stodo vid bord och svuro på varans äkthet och prisets billighet.
Det var en vacker sommarmorgon, marknadsafton för Mörkamo marknad, det vill,
om läsaren benäget studerar Almanachan, säga i Juni. Solen glindrade redan klar
emellan de glesa träden i Kimmamo; ty Kimmamo är allmänning och är således gles utmed
■ vägen, som alla andra allmänningar; vädret var vackert, knappt ett löf rördes, då
Abraham i Stillstorp, Anders’ far, med sin kära andra hustru Kajsa, kom, dragen af en
gul-hvit häst, ”knekande” vågen fram för att fara till marknaden. Herre min Gud, hvad den
gubben var snål och med hvaije år hade han blifvit snålare; ty Kajsa tänkte på
ändalykten och på att hon skulle ha något, då gubben vandrade all verldens väg. Alltsedan
det inbördes testamentet, som ganska riktigt vunnit laga kraft, emedan Herr Klereberg
benäget åtagit sig att föra Anders’ talan, men uteblifvit — alltsedan hade det knappats
in för gubben på alla sätt och vis.
Nu skulle paret till marknaden för att sälja en liten mager qviga, ty priset på
kreatur stod högt i ansepnde till — jag är ej statsekonom nog för att säga hvarför en qviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
