Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
sjelf uppsåtligen syndar, ej har magt att förlåta andra deras
synder, att munkar vore blott folkets förförare. Men så väl
detta som berättelsen om en bonde vid namn Hemming,
hvilken år 4442 i Vadstena framträdde såsom den heliga
jungfruns sändebud och lärde inför Vadstenabröderna några
till deras innehåll ej angifna artiklar, hvilka befunnos strida
dels emot tron, dels emot de heligas beslut, dels emot
Brigittinerordens regel, bevisar dock att fullkomlig liknöjdhet
och död, hvilka man är så benägen att antaga der hvarest
ej antingen uttalad villfarelse eller boklig verksamhet
förnimmes, ej funnos inom Svenska kyrkan”).
Om det sedliga tillståndet hos presterskapet äro de
vitsord som äro oss förvarade ej fördelaktiga. Det är dock
lika vanskligt att bedöma en tidsålders allmänna
beskaffenhet efter omtalade enstaka fall, som det är att bedöma ett
folks eller en orts seder och bruk efter hvad vi lära känna
om en enskild person. Man har velat jäfva reformationens
omdöme om den föregående tiden. Men den kyrka, som på
sin högsta plats representerades af Jöns Bengtsson och Gustaf
Trolle kan ej ega rätt till stora anspråk. Sedligheten hos
enskilda måste för öfrigt bedömas efter de fordringar tiden.
på dem gör. Och härvid framträda de alltifrån 4248
oupphörligt upprepade klagomålen öfver celibatlagens
öfverträdande. Mötesbesluten erinra ständigt derom, och detta oaktadt
uppburo biskoparne en afgift af presterna för tillåtelsen att
få behålla sina frillor, prestsöner fingo stundom tillstånd att
sjelfve ingå i prestembetet, och offentliga domstolar gillade
presters testamenten till ”försior” och söner.
Fordran på
presternas sedlighet måste vara temligen nedstämd, då man i
en punkt deraf kan uppoffra så mycket, och lagbrott i ett
hänseende gifver ej rätt att förmoda fullkomlighet i andra.
–
*) Den spänning som i Sverige såsom öfverallt rådde emellan
tiggaremunkarna och kyrkans ordinarie presterskap, och som
föranleddes af det intrång de förre gjorde i de senares själavård, är
redan anmärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
