Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
för aflatet är ett bevis, hur man äfven i Rom vågade
tänka om den saken.
Vid år 1520 var Laurentius Andreæ erkedjeken i
Strengnäs, genom sina kunskaper, sin sinnesart och sin
befattning en man af stort anseende. Han var född,
sannolikt i Strengnäs, omkring år 1480*). Om hans föregående
lif vet man intet vidare, än att han blifvit magister, och
vistats en tid i Rom. Johannes Magnus, den ifrån sitt
fädernesland flyktige erkebiskopen talar om honom med all
den bitterhet, hvarmed en lidelsefull man bedömer en
motståndare, mot hvilken han förlorat sitt spel. Särdeles
tadlar han strängt hans uppförande i Rom, der han skulle haſva
blifvit uppfostrad ”ibland baksluga menniskor, och ifrån detta
ställe ingenting hemfört mer än odogsenhet (ignavia), förenad
med en synnerlig elakhet”**). Rom var visserligen i
Alexander VI:s dagar, hvilken i denna förderfvets tid var af
alla påfvar den lastbaraste, och i Julii II:s ingen god skola
för en yngling, men Laurentii efterföljande lif gifver full
anledning att öfversätta Johannis omdöme till motsvarande
dygder, då de fullkomligt uttrycka det sedelynne, som af Lars’
verksamhet bevittnas. Vi finna i honom en lugn och trygg
man, men på samma gång djerf och tilltagsen och klokt
beräknande. I ett annat arbete ***) vitsordar samme man
Laurentii fromhet, ehuru han säger den hafva varit ”mera till
skenet än till dess kraft”, och skyller honom för ”omättligt
begär efter ära och beröm och förändringar”†). Hvad Jo-
*) Messenius kallar honom vid hans död år 1552
”septuagenarius”. Hallman säger honom hafva dött då han var på
sjuttiondeandra året. (Hallmans skrift: ”Olaus och Laurent. Petri Phase till
lefverne och vandel”, är dock ej af den beskaffenhet att den kan
begagnas som historisk källa).
**) Historia de Gotb. Sveon. regg. p. 477.
***) Historia metr. eccl. Ups. p. 117 sq.
...
+) ” virum quidem specie et forma magis quam virtute
religiosum, sed glorie laudisque et novitatis improbe cupidum, atque
ira percitum, quod nuper in defuncti antistitis locum electus non
fuisset”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
