- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
97

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97
val, erkedjeknen derstädes Magnus Haraldsson; till
Strengnäs, kapitlets præpositus Magnus Sommar; till Vesterås,
decanus derstädes den äfventyrlige Per Sunnanväder”), som af
påfven efterlyst år 1520, nu således återkommit och var
frikänd ifrån ansvar. Åbo, som innehades af Kristierns folk,
kunde ej försörjas”). Men Upsala och Vesterås blefvo snart
åter af konung Gustaf förklarade lediga, då Mr Knut och
Per Sunnanväder för upproriska stämplingar afsattes i
september 1523***). Konungen hade, så snart säkra bevis på
Per Sunnanväders förräderi voro i hans händer, begifvit sig
till Vesterås, i kapitlet framlagt dessa bevis, och förklarat
den valda biskopen embetet ovärdig likasom ock snart
derefter domprosten Knut, och anmodat kapitlet att genast
skrida till nytt val, på det legaten, hvilken nu snart ämnade
afresa, måtte för den nyvalda kunna begära bekräftelse i
Rom. Då kanikerne voro villrådige hvarest de skulle finna
en tjenlig man, föreslog konungen föreståndaren för S:t
Britas hus i Rom, Petrus Magni, som ock valdes +). Påfven
bekräftade detta val, och Petrus, efter att hafva blifvit
vigd i Rom hemkom år 1524 och intog säte i rikets råd:
den siste biskop, som i kraft af sitt embete der haft säte
och stämma, äfvensom den siste Romersk-katholske biskop,
hvilken till sitt embete blef invigd före den år 1527
inträffade förändringen.
I september 1523 skulle legaten företaga den alltifrån
hans hitkomst tillämnade snara återresan till Rom. Äfven
konungen skref nu till påfven och ”förklarade det nöje lega-
*) Vald enhälligt af kapitlet, ”med dalkarlarnes bifall.” Han
yttrade kort efter sitt val: ”ju högre man stigit, desto farligare är det att
falla.” Hans eget öde besannade hans farhåga. Skand. Handl. 17, 123.
**) Enligt Rasmus Ludvigssons krönika sändes samma sommar bud till
Rom att begära påfvens bifall till valen i Skara och Strengnäs, och kom
ifrån påfven ”behageligt svar.” Att riksföreståndaren Gustaf redan år
1522 inverkat på kapitlens val, är ej bevisligt, och föga troligt.
***) Om dessa mäns slutliga öde längre fram.
+) Rasmus Ludvigsson.
Sv. Reform. Hist. I.
7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free