Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
till Sverige, vore önskvärd för att häfva den misstankan att
konungens nu vidtagna åtgärder, och icke blott biskopens
föregående missnöje drifvit honom ifrån landet. Vi hafva likväl
ingenstädes funnit, det Brask klagat öfver någon särskild
oförrätt, som nu skulle hafva vederfarits honom. Klagomål
både af biskopen och emot honom saknades likväl icke, och
det var i anledning deraf som konung Gustaf d. 25 januari
1528 utfärdade lejdebref för honom att före pingsten detta
år återkomma och kalla sina motparter till rätta eller sjelf
stånda till ansvar för dem, som kunde hafva något emot honom.
Brask återvände icke, men ifrån Danzig sände han
herdabref til sitt stift. I ett af d. 29 sept. 1528 lofvar
han att snart komma tillbaka, då han uträttat sina ärenden
utomlands. Han förnekar all delaktighet i dalupproret. Han
ville, likasom konungen ock å sin sida försäkrat, lefva och
dö som en god Svensk och kristen man. Han förmanar sin
hjord att icke genom bref eller böcker eller Luthersk
predikan låta bortföra sig från den kristendom och de kristliga
seder, hvilka de anammat, och deras fäder och förfäder
hållit före dem, på det de måtte undvika de landsplågor med
blodsutgjutelse, brådöd och hunger, som Guds vrede för
Luthersk lärdoms skull samlat öfver andra länder*).
Både till konungen och stiftet skref han sedan flera
gånger med förmaning att fly kätteriet och återvända till
fädrens tro. Af den förra erhöll han, sannolikt år 1533,
ett svar, hvars till en del lärda innehåll synes vittna att
Laurentii Andreæ penna dervid varit behjelplig. Sträng, men
träffande är förebråelsen mot biskopen derföre att han
öfvergifvit sin hjord: ”Fordomdags plägade gode män gå nödige
under biskopsembete, men sedan de voro dertill komne,
voro de till frids att lida döden derutinan, och ville icke.
skiljas vid sina får, med mindre de vordo drifne dem ifrån.
Så är det icke skedt med eder, utan J hafven gjort tvärt-
*) Palmsch. Samlingarne i Upsala akad. bibl. 1, 3, 2, 655.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
