Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
intill nästkommande allmänna kyrkomöte eller nationalförsam→
ling; men den afgörande sammankomsten inträffade aldrig.
I Sverige var dock äfven ännu tillståndet obestämdt
och vacklande. Kyrkan hade icke bestämt sin troslära: den
af Tyska protestanterna vid riksdagen i Augsburg år 1530
framlemnade trosbekännelsen omnämnes icke ens ännu. Den
gamla kyrkolagen var hvarken i allo gällande eller i bestämdt
angifna delar upphäfd. Mycket om icke allt berodde på den
utsträckning konungen ville gifva åt den år 1527 honom
lemnade magt. I kraft af dessa beslut afgjorde han
enskilda mål, utan att uppställa allmänna föreskrifter: ofta
rådfrågades konungen i ovissa fall eller begärdes hans utslag.
Så hade år 4530 bönderne i Kudby, Linköpings stift, hos
konungen genom sina utskickade anfört sina tvifvel, huruvida
deras kyrkoherde kunde af dem lidas, sedan han ingått
äktenskap: konungen förmanar dem att vara till frids med
hvad som skett, alldenstund det ej stridde emot Guds ord.
En hustru fick år 1531 konungens tillåtelse att lefva skild
ifrån sin man. En bonde, hvilkens hustru begått horsbrott,
erhöll af konungen tillstånd att ingå i annat gifte. Presten
Gunne i Sätilla, då tillhörande Skara stift, hemställde hos
konungen, huruvida han, sedan han genom olyckshändelse
mistat tummen å ena handen, kunde fortfara i prestembetets
utöfning: Konungen gaf det utslag att han efter mäns
förklaring, hvilke i skriften förfarne voro, fann Gunne efter
Guds lag vara oförhindrad att sitt embete förvalta, ”ändock
hända kan att påfvens lag derom annorlunda hålla kan, den
vi i den måtton föga akta, när vi Guds lag för oss hafva”).
I samråd med biskoparna och Laurentius Andreæ
arbetade konungen för bildningen inom kyrkan och staten.
Olaus Petri fortsatte, ehuru i ett mindre antal skrifter, sin
författareverksamhet. År 1535 utgaf han tvenne skrifter:
den ena en afhandling om menniskans rättfärdiggörelse, hvaruti
*) Alla de anförda exemplen finnas hos Thyselius 1. e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
