Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
reformationen var redan fullbordad.
Det kan vara
upplysande att inan vi skildra den fortgående rörelsen inom
Svenska kyrkan, kasta en blick på det öfriga Skandinavien.
Konung Kristiern II, hvilken under sitt korta
herravälde inom Sverige mest framträder som en blodig hämnare af
påfviska kyrkans lidna oförrätter, och genom sitt våld
ohjelpligt förstörde denna kyrkas sak, framstår åter i Danmarks
historia såsom tidigt en ifrare för reformationens grundsatser.
Under hans bemödanden att böja hierarkien och adeln måste
de läror, som började spridas ifrån Wittenberg, vara honom
välkomna, och han uppmuntrades så mycket mera att
skänka dem uppmärksamhet, som det var bekant att hans
morbroder, kurförsten Fredrik af Sachsen, var Luthers vän och
beskyddare.
Redan hade flere af konungens Danska undersåter,
bland hvilka främst den redan nämnde Pål Elieson *), med
glädje och förhoppning, helsat den börjande rörelsen, då ko–
nungen år 1519 skref till kurförsten med begäran att till
Köpenhamn måtte sändas en lärare ifrån Wittenberg, för att
der utbreda reformationens grundsatser. En Mr Martin
Reinhard ankom ock emot slutet af 1520, anställdes vid
Köpenhamns universitet, och uppträdde som predikant i Nicolai
kyrka. Hans verksamhet blef dock kort och temligen
fruktlös i Danmark. Som han ej kunde Danska språket, så
antogs Pål Elieson att tolka hans föredrag; men då denne
snart trädde tillbaka, kunde han ej längre meddela sig åt
de med Tyska språket obekanta bland folket: hans
åtbörder och uttal gjorde honom ock löjlig. Han återvände
redan i februari 1521, åtföljd af en konungens Tyska
sekreterare, begge försedde med uppdrag att förmå M. Luther
taga sin tillflykt till Danmark, då nu hans frihet och lif
hotades med faror i Tyskland vid den annalkande riksdagen
i Worms. Enahanda anbud gjordes Karlstadt och andra.
*) Se afd. I s. 182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
