Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 2. Olaus Petri börjar förkunna Luthers lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andreæ, en kunskapsrik och kraftfull man, arkidiakonus i
Strengnäs. Han var född omkring 1480 sannolikt i
nyssnämnda stad. Om hans föregående lif vet man ingenting
mer, än att han besökt utländska universiteter, vunnit
magistergrad och någon tid vistats i Rom. Att han var en
lärd man, lugn och trygg, men på samma gång djerf,
tilltagsen och klokt beräknande, visade hans kommande
verksamhet. Sedan stiftets styresman förlorat lifvet i
Stockholms blodbad, var Laurentius Andreæ, i kraft af sin
embetsställning såsom arkidiakonus, under biskopsledigheten
den inflytelserikaste och mest betydande mannen i
Strengnäs stift. Olaus Petri, som kort efter sin anställning i
Strengnäs börjat hålla föreläsningar öfver stycken ur
bibeln för de kaniker och korgossar, som ville höra honom,
ådrog sig snart Laurentii uppmärksamhet, och det berättas,
att erkedjeknen gillade den unge diakonens undervisning
och utverkade, att han blef domkyrkoskolans föreståndare.
Derigenom vann Olaus mera förtroende och större tillopp
af åhörare, och Strengnäs blef sålunda det ställe i Sverige,
der den nya läran först egentligen förkunnades, och der den
svenska kyrkoförbättringen fick sin utgångspunkt. Erkedjeknen
Laurentius Andreæ blef sjelf vunnen för reformationens
grundsatser och lärjunge åt sin yngre medbroder
Olaus.
År 1521 afled Olai fader i Örebro. Vid hans begrafning
infunno sig sönerna och tilläto sig der ett handlingssätt,
som väckte stort uppseende, enär det tydligen vittnade
om deras ogillande af de ceremonier, som enligt
kyrkans ordning borde ega rum. Karmelitermunkarne hade
nämligen i fadrens testamente blifvit ihågkomne med
donation af en åkerlott öster om staden mot vilkor att hålla
messa för den aflidnes själ. Naturligtvis ville de fullgöra
sin åtagna förpligtelse. Men detta blef dem förvägradt af
Olaus och hans broder. Konventets confessor generalis
Magnus Birgersson aflät då i Nov. 1521 ett bref till
doktor Nils, som var dekanus i Strengnäs domkapitel och den
gamla kyrkans trogne tjenare. Här klagade han bitterligen
deröfver, att munkarne blifvit snöpligen afvisade från
likbegängelsen, att den testamenterade gåfvan dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
