Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 14. Vesteråsbeslutens genomförande och deras följder med afseende på hierarkiens magtställning och kyrkans reformation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socknepresternas och sockenkyrkornas egendom. Men Gustaf
förbjöd allvarligen sådana försök och gjorde allt, för att skydda
dessa prester och kyrkor. Redan på sommaren 1527
utfärdade konungen för socknepresterna och deras rättigheter
åtskilliga mycket kraftiga skyddsbref, deri han förklarar,
"att socknepresterna skulle hållas vid magt genom redligt
uppehälle, och att han ville hafva dem i sitt synnerliga
hägn och försvar". Efter Vesterås riksdag började det
visa sig, att folket trodde sig kunna vägra utgörande af
många afgifter till presterskapet. Men konungen afsände
till landsorten stränga varningsbref mot detta oskick. Han
inskärpte hos folket, att Vesterås recess icke hade aflyst
presträttigheternas utgörande, att afgifterna till
presterskapet tvärtom allt fortfarande borde utgå enligt gammal
lag och sed, och att om konungens förmaningar ej hjelpte,
så torde han blifva tvungen att mot de tredskande tillgripa
strängare tuktemedel.
Genom Vesteråsbesluten inträdde stora förändringar i
kyrkans författning och yttre ordning. Hierarkiens magt
bröts, och den högsta ledning af svenska kyrkan, som
tillförene tillhört påfven och biskoparne, lades nu i konungens
hand. Hvad deremot angår kyrkans lära, så lemnades den
ännu ovidrörd. Några egna bestämmelser derutinnan kunde
ock så mycket mindre för Sverige komma i fråga, som
Luthers anhängare i Tyskland ännu icke hade någon
bekännelseskrift. Det enda, som i detta hänseende yrkades,
var att Guds ord skulle rent och klart predikas. Icke
heller beträffande gudstjensten beslötos några förändringar.
Gammal messeordning och ritual fick ännu följas. Icke
ens så mycket blef ännu stadgadt, att messan skulle hållas
på modersmålet. Man finner således, huru riksdagen i
Vesterås tydligen icke ville öppet bryta hvarken med
gammal lära eller gammal sedvänja vid gudstjensten. Väl
innebar recessen, om ock i förtäckta ordalag, ett erkännande
af den evangeliska lärans sanning och en fordran, att den
måtte förkunnas öfver hela riket. Men med skäl har det
blifvit påvisadt såsom ett utmärkande drag för den svenska
kyrkoförbättringen, att hon icke fattade det gamla och det
nya i skarp motsats till hvarandra. Under det att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
