- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
49

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 21. Vidtagna åtgärder för lediga biskopsstolars återbesättande - § 22. Laurentius Petri väljes till erkebiskop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erkebiskop. Dock heter det, att saken "ännu var under
öfverläggning"; och i sjelfva verket torde hvarken de nyvalda
biskoparnes vigning eller erkebiskopsstolens återbesättande
ännu hafva blifvit på fullt allvar ifrågasatt. Dröjsmålet
synes hafva förorsakats af konungens beslut att först
afvakta utgången af den för protestantismens sak så vigtiga
riksdagen i Augsburg. Måhända hade det ock sin grund i
tilltagande liknöjdhet för kyrkans biskopliga författning.
I sitt nyssnämnda bref till biskop Sven skrifver Laurentius
Andreæ: "Ännu är ingenting vidgjordt att försörja
Upsala kyrka. Kanske är nyttigt, att dermed dröjes,
tilldess man fått höra, hvad som kan blifva afgjordt och
beslutadt vid riksdagen i Augsburg. Jag vet ej, om det
kommer af dessa eller andra bevekelsegrunder, att I ej
mycket skynden med eder vigning: dock förmodar jag, att
detta bland annat dertill bidrager. Huru som helst det
är, vore dock väl, om Upsala kyrka ej längre behöfde sakna
hugsvalelsen af en herde, ehuru jag ser, att man här föga
lägger denna sak på hjertat". Man finner, huru mäster
Lars ej var rätt belåten dermed, att särskildt erkebiskopsfrågans
definitiva afgörande så länge fördröjdes. Han synes
hafva fruktat, att konungen, som rönt så envist
motstånd från många biskopars sida, möjligen skulle vara
benägen för att så småningom afskaffa hela det svenska
episkopatet, och häri förråda sig de första tecknen till
missförstånd emellan konung Gustaf och hans främste kyrklige
rådgifvare.

§ 22. Laurentius Petri väljes till erkebiskop.



Missnöjet med konungens dröjsmål att låta återbesätta
landets förnämsta biskopsstol blef snart temligen allmänt
och förspordes äfven bland allmogen. Helsingarne begärde
på våren 1531, att stiftet måtte få en erkebiskop. Gustaf
svarade, det äfven han gerna såge, att det skedde, men att,
med hänsyn till det obestånd riket lidit af Upsala biskopar,
"man granneliga måste tillse, hvem man uppsätter för en
erkebiskop". Ett par månader derefter kallade dock
konungen biskoparne och "alla de förnämligaste af klerkeriet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free